Dagens Nyheter – 20 augusti 1866, sida 3

NANNE IURO BES SOSSARNA NET ENARE sas anledning till att väcka åtal mot honom. Se dan erfor man att han mången gång kastat mer än tretusen guinter öfver bord, hvilket bevisar att denna spekulation, ifall den lyckades, lönade sig förträffligt. Septembermånen kastade sitt bleka skimmer öfver nejden, när de två hedersmän, hvilkas porträtter vi uti några hastiga drag tecknat, begåfvo sig från Plaxted till Folkstone, som då var en obetydlig by, belägen omkring åtta mil från förstnämnde ställe och nästan uteslutande bebodd af fiskare samt smugglare; Aunu fanns der hvarken kyrka eller rådstuga. Folkstone var den tiden en vild och ödslig plats; också skulle få af de personer, som då vistades der, numera kunna igenkänna detsamma. Gas; ånga, elektrisk telegraf, allmänna skolor voro då obekanta saker, hvilka ännu lågo begrafna i Tidens sköte: De två männen gingo under tystnad raskt framåt. Jorrocks var den första som yttrade sig, i det han anmärkte att han kände sig ovanligt nedstämd. — Hvad kan dender qvinnan ha att göra der? frågade Joe Kerl. — Under de sista fem dagarne har hon regelbundet, utan afseende på om vädret varit fult eller vackert, gått från Plaxted till Dolphin för att invänta kutterns ankomst, svarade den äldre. — Väntar hon någon? — Så säger hon sjelf åtminstone: — Och ni tror henne icke? — Nej; huru skall man förklara att hon afpassar tiden så noga?