Dagens Nyheter – 17 augusti 1866, sida 1

Månne det vore att föra fred in i representationen, om man ditsatte grefve Posse med sådana tänkesätt? Grefve Henning ITamilton; själen i motståndet, han för hvilken det kom så ytterst olägligt, att Sverge ej blef inkastadt i ett litet nätt krig mot Preussen och Osterrike, hvilket skulle gifvit folket helt annat att tänka på j många år än den adliga sjelfskrifvenhetens bortskaffande, han var i det plenum, som följde näst efter rikedagsordningens antagande, redan färdig med sin framtidsplan: Man helsade aden unga Svea med vemod och oro, men han var: besluten att stödja hennes stapplande steg; chon behöfver kanske ännu en uppfostran, och den ville hr grefven och hans trosförvandter gifva henne cömt, men allvarligt. Så att vill man göra aden unga Svea lika aristokratisk isina former som den gamla var, så sätt bara grefve Henning Hamilton till hennes informator, och det straxt! Grefve 0. M. Björnstjerna var lika god taktikus, som grefve Hamilton. Afven han insåg genast, att det vore mycket oklokt att draga sig ifrån statsaffärerna, och att den bästa utvägen för den konservativa adeln att bibehålla sin makt och sitt imflytande vore att skaffa sig inträde i kamrarne — helst att fylla dem helt och hållet, så att i den nya representationen adeln ensam kunde motsvara alla fyra de gamla stånden. Han uttalade detta, då han anmälte sin reservation mot representationsförslagets antagande, i de för tillfallet afpassade ordalagen: Må vi, hvar och en efter sin förmåga, söka gripa in i händelsernas gång och leda dem, så vidt vi förmåls Man får se om Stockholms läns landsting vill förhjelpa grefve Björnstjerna till att i sin anda agripa in i händelsernas gång och leda demp. Den bekante frih; Klinckowström, som lärer mycket gerna vilja erhålla förtroendet af en del valmän i Stockholms län till att lagstifta i andra kammaren, var, då han nedlade sin reservation mot beslutet, så djupt öfvertygad om dess förderflighet, att han dfritog sig från ansvar för de olyckliga följder för konung och fädernesland, det förr eller sednare kommer att medföra. Frih. Jules von Schwerin, ytterligare en medlem af den täta skånska motståndsfalangen, antog liksom den föregående talaren, att hela fäderneslandet skulle gå ohjelpligt förloradt för det att adeln hade förlorat den sjelfskrifna rätten att beskatta och lagstifta oss andra. Det var ett colyekligt resultat,; sade han: cAllt är förloradt, utom äran, tillade han på franska! Slutligen utfärdade han en offenilig stämning till den aldrahögsta domstolen — lyckligtvis ej inom en viss tid! — å alla dem, som bidragit till utgången. Det var riktigt förskräckligt att höra den annars så angenäme causeuren: cAnsvaret för segern drabbar i främsta rummet Konungens Rådgifvare och dernäst en hvar, som röstat — bifall till förslaget; de skola härför svara inför den obevekligaste af alla domstolar, inför häfdernas allshärjarting. I morgon skola vi meddela ytterligare några bidrag till den meritlista, de adliga reservanterna inlagt för att blifva medlemmar af de blifvande kamrarne: