Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 2

Vi redogöra här för ett mål af denna beskaffenhet, deraf man får en inblick i hithörande förhållanden och finner i huru hög grad myndigheterna sjelfva bidragit att främja de åtgärder, som numera besträffas såsom lagöfverträdelser. Af ett protokoll, hållet hos öfverståthållare-embetet för den 3 sistlidne Februari, inhemtas till en början, att stadsfiskalen Silfversparre låtit inkalla till poliskammaren destillatorn Carl Adolf Boström, hvilken vid denna tid hade bränvinsmagasin i huset n:r 17 Wol:ear Yxkullsgatan, med yrkande om ansvar å Bost: a för olaga utskänkning. Boström blef emellertid da från allt ansvar frikänd. Men några dagar efter ofta omnämnda kungörelsers utfärdande, eller den 14 juni, blef Boström åter inkallad till poliskammaren, likaledes af hr Silfversparre, hvilken nn å Boström yrkade ansvar derför, att denne utöfvade rörelse på rättigheter, hvilka han mot en summa af 1500 rdr årligen förhyrt af vinskänken Eric Josef Blag. Nu dömdes Boström att betala ett betydligt bötesbelopp, ehuru han, af Blag underrättad om den efter den 26 maj olaglig förklarade transaktionen dem emellan, den 2 juni till honom återställde de handlingar, på hvilka uppgörelsen grundats. Boström hade så mycket mindre skäl att ana, det någon olaglighet af honom begåtts, som uppgörelsen mellan honom och Blag skett genom en af handelskollegii egna tjenstemän. Hr Boström har hos hofrätten öfverklagat polisdomstolens utslag! och det skall bli intressant att se utgången af målet, som mycket nära rörer många af hufvudstadens invånare. Förmodadt barnamord. En å Kungsholmen boende jernarbetare anmälde för några dagar sedan till den derstädes stationerade polisbevakningen, att han misstänkte en förut hos honom inneboende qvinna, som uppgifvit sig heta Carolina Gustafva Eriksson, att hafva i hemlighet framfödt ett foster och röjt detsamma ur vägen. Redan i början af detta år hade Eriksson för såväl sitt värdfolk som flera andra personer erkänt sig vara hafvande och sagt sig skola föda i augusti månad; men långt derförinnan hade Eriksson undergått en förändring, som gifvit anledning till de mot henne väckta misstankar. Af sådan orsak bar Eriksson, som under sommaren haft anställning såsom handtlangerska vid en nybyggnad å Grubbens gärde, tagits i förhör, dervid hon, efter många försök att genom osanningar komma ifrån saken, slutligen erkände, att hon den 16 sistlidne juni, under det hon gått på sitt arbete, känt svåra födsloplågor och efter endast en kort stunds förlopp blifvit förlöst från ett ofullgånget foster, som hon först helt obemärkt undandolt bland några vedstaplar och sedan på aftonen dränkte i Rörstrandskanalen. Åtta dagar derförinnan hade hon känt fostret hafva lif: men vid födseln hade hon icke förmärkt minsta röre!se eller ljud från detsamma. Efter hvad sålunda blifvit uppdagadt, var Eriksson i förrgår upphemtad till förhör i poliskammaren. der hon upprepade ofvanstående bekännelse och fortfor att på det bestämdaste förneka, det fostret vid framkomsten haft lif. Hon häktades emellertid på grund af hvad som förekommit, och beslöts skrifvelse till vederbörande myndighet med infordrande af Erikssonsprestbetyg. stölder i industripalatset. Tid efter annan hafva småstölder blifvit begångna uti industripalatset, utan att tjufvarne kunnat uppäckas, men i söndags e. m. lyckades det dock bevakningen derstädes att få fatt tillgriparen af ett par utaf garlvaren Bolander i Kalmar utstälda stöfvelresepter. Tjufven var en Oljeslageriarbetare vid namn Olof Olsson, boende uti huset n:r 65 vid Tjärhofsgatan. Som han hade oerdentlig anställning, blef hau enl ast kallad att såsom i förrgår tillstädeskomma i poliskammaren. Der vidhöll han sitt vid gripandet gjorda erkännande af stölden, och målet remitterades till rådhusrätten. Rådhusrätten. Dödsdom. I förrgår dömdes soldaten vid stadsmilitärkåren, J. A. Svensson; som blifvit öfvertygad om att den 25 sist). juli, då han skulle gripas för att återföras till kasernen, hvarifrån han 2:ne månader förut rymt, medtagande åtskilliga kåren tillhöriga uniformsoch klädespersedlar, icke allenast ha öfverfallit och slagit en dervid biträdande poliskonstapel, A. Holmqvist, utan äfven vid samma tillfälle välfört sig mot befälet, att för dessa sina förbrytelser i ena bot mista lifvet genom halshuggning; kommandes detta beslut att hofrättens pröfning underställas.