Dagens Nyheter – 14 augusti 1866, sida 2

dre var ännu lika starkt. Det var kring honom förnämligast mina tankar nu rörde sig: När jag inträdde i Juliettas rum, fann jag henne färdig; hon väntade mig: — Hvad jag nu i främsta rummet fordrar, sade jag till henne, är att du upplyser mig om; till hvem du skrifvit i natt: Den unga flickan började darra: Men då jag stod med knifven höjd öfver henne, hade hon icke darrat! — Låt mig behålla min hemlighet! utropade hon. Jag är nu beredd att följa dig, när du vill, och dö, hvar du vill!.;. Hvad mera kan du begära? — Jag begär att få se brefvet! Jag intogs åter af raseri, sammanbet tänderna och knöt krampaktigt mina båda händer. För att finna brefvet, kastade jag omkull möblerna i rummet, vände upp och ned på allting i hennes byrålådor, genomletade hennes samling af ritningar, och då mina bemödanden visade sig fruktlösa, beslöt jag äfvenledes undersöka hennes fickor: Jag gick emot henne. Hon förskräcktes af min vilda blick och mina hotande åtbörder, samt tog sin tillflykt till en vrå. Jag fattade henne hårdt i begge armarne, böjde dem tillbaka, och med en hand hållande dem tillsammans på ryggen, sänkte jag den andra i hennes klädningsficka. Jag hittade i denna en papperslapp, hvarå dessa ord voro skrifna: Ifall någon skulle bli misstänkt för att ha mördat mig, vill jag upplysa, att han är oskyldig. Jag har sjelf tillskyndat mig döden. — Ack! min herre, hvilken ädel qvinna har