Dagens Nyheter – 14 augusti 1866, sida 2

Utrikes-Nyheter. Bland de extraordinarie statsutgifterna i England för förflutna finansåret förekomma följande poster: för lord Palmerstons begrafning 37,440 rdr, kostnader för drottning Emmas af Sandwichsöarne emottagande 39,132 rdr, för presenter till några höfdingar på Afrikas vestra kust 756 rdr 0. s. Vv. Om Garibaldi och hans armes tillstånd skrifves från Mailand, att det sår Garibaldi erhöll den 3 juli är läkt, och att han åter kan sitta till häst, men att deremot hans gamia sår åter ger honom mycket att fundera på. Orsaken dertill vill man finna utom i hans ansträngningar under den starka värmen äfven i hans sinnesförfattning, som icke är den bästa, emedan hans ställning hela tiden under fälttåget varit mycket svår, och det är derföre icke serdeles underligt, om hans stora rykte lidit något i massans ögon. Deremot måste man förundra sig deröfver, att han med den materiel, som blifvit honom lemnad, kunnat uträtta så mycket som han gjort. Man säger, att de maktegande varit ovilliga att sätta Garibaldi i stånd att vinna några större framgångar. Mig förekommer det, säger korrespondenten, cföga bättre än mord att skicka ut till strid mot tyroleroch steiermarkska jägare folk, som äro försedda med musköter, hvilka i fråga om brukbarhet icke stå en hårsmån fram om de gamla engelska. Enligt hvad sednaste telegrammer tyckas antyda, synes det icke omöjligt, att kejsar Napoleon skulle kunna råka i delo med grefve Bismarck, rörande ordnandet af Europas karta. En korrespondent från Paris till Wiener aPresse, yttrar sig härom redan den 3 juli, dock i så dunkla ordalag, att tidningen icke förstår dem och undrar hvad de skola innebära. cOm den europeiska freden, säger korrespondenten, askulle bli af mindre varaktighet än önskvärdt vore för civilisationens intressen, så bör man åtminstone kunna hoppas, att det nya krigets karakter icke skall strida mot det nyss slutades, utan att Napoleon III fastmer skulle dervid arbeta för det mål, hvars uppnående enligt hans åsigt ensamt är i stånd att gifva en fast grund åt Europas internationela byggnad och hvartill i första rummet hör dess konstituerande efter nationaliteter. Frankrikes goda förhållande till och vänskapliga tänkesätt mot Osterrike stå i full öfverensstämmelse med dessa tendenser; ty skulle freden endast bli en mellanakt, och ännu en andra akt af dramat följa, så skulle denna ha till mål lösningen af en fråga, hvari Osterrikes intressen icke komme i strid hvarken med Frankrikes, Italiens, Preussens eller Tysklands. Hur lätt en enklare administration kan införas och vinna framgång, visar staden Brinns exempel för närvarande. Hvilken af oss konstitutionela borgate, heter det, chade väl någonsin kunnat drömma om, att vi skulle kunna lefva utan ståthållarskap, finansdirektion, polisdirektion och alla andra direktioner! Och se, fienden är i landet, i dess hufvudstad; och vi alla styras af en enda person, den redbare borgmästaren Giskra på sådant sätt, att en sådan ordning aldrig förr funnits i vår stad, der för ögonblicket så många sysslolösa arbetare likväl uppehålla sig. Osterrikiska regeringen har låtit anställa noggranna pröfningar med olika sorter bakladdningsgevär, och slutligen bestämt sig för de efter Ramingtons system tillverkade. Krigsministeren har afslutit kontrakt med civilingeniören Plaget, som är innehafvare af patentet å nämnde system, om tillverkning af flera tusen sådana gevär. För afstående af patenträtten fordrar hr Plaget 250,000 floriner. Afven preussiska regeringen hade inledt underhandlingar med hr Plaget, men som afbrötos i följd af det med Osterrike uppgjorda -kontraktet. RNE —— 7 ve nå