Dagens Nyheter – 14 augusti 1866, sida 2

ERE ESKS. Oo SERSYNRIRANreN icke jag förlorat! sade Leonard till mig och hans ögon fuktades dervid af tårar. Han förblef en stund tankfull; derefter återtog han: — När hon såg sin plan vara upptäckt; iakttog hon icke längre någon forbehållsamhet. Hon omtalade att hon verkligen skrifvit ett bref, och att detta, som jag färgäfves letat efter, låg under hennes hufvudkudde: Jag tog fram brefvet; det var adresseradt till mig, min herre; — Bryt det icke nu, sade Julietta till mig med en röst, mild som en engels: Det är nödvändigt att man finner det här orördt. För att afvända alla misstankar, tager jag deri farväl af dig och underrättar dig om mitt -beslut att sjelf förkorta mitt lif. — Förstår ni, min herre! Julietta fortfor: — Orsaken, hvarföre jag icke ville dö igår, var den att jag ansåg dig löpa stor fara att bli misstänkt för och dömd såsom min mördare; Drosk-kusken, med hvilken vi åkte ända till Belleville och som var bekant med dig; vår vän Jolivet; som vi mötte på vägen till parken, den ensamme vandraren, som gick förbi oss i Elysen, kunde ha blifvit lika många vitnen emot dig, och en gång kommen inför rätta, är jag öfvertygad om att du erkänt ditt brott. Lyckligtvis föll denna tanke mig in, medan det ännu var möjligt att vidtaga nödiga försigtighetsmått; Nu ha vi ställt klokare till, nu, min vän, är jag beredd att följa dig och att mottaga döden af din hand, Medan hon så talade, min herre, stod jag