Dagens Nyheter – 13 augusti 1866, sida 2

hädanefter icke bo qvar hos mig; alltså måste du flytta till honom, och sedan han dödat ditt menniskovärde och gjort dig förtviflad, måste du, likasom din mor, med ett barn på armen störta dig i floden ..: Nej, då är det mycket bättre att sluta genast! !;:. Men Julietta det är äfven för en annan orsaks skull jag fört dig till detta ställe; ty öfverallt annorstädes hade det varit möjligt att jag :.. Han torkade svetten från sin panna och återtog derpå: — Betrakta detta träd! Julietta vände om hufvudet och fick se sitt namn inristadt i barken. — Det är min grafskrift; sade hon och tillslöt ögonen. — När jag skar detta namn i trädet, var jag lycklig, sade Leonard med en röst som darrade af rörelse. Det är länge sedan detta skedde .:;. du var ett barn då.:: och jag, du och min mor hade begifvit oss ut hit för att här tillbringa en vacker dag tillsammans. Redan då sysselsatte du ständigt mina tankar... Medan han så talade, hade han framtagit en stor knif. Vid åsynen af denna spratt Julietta till. — Jag vet, icke fortfor han, hvarför jag i dag velat återse detta namn. Leonards röst antog plötsligen ett hårdare uttryck. — Jag ansåg att jag här skulle komma att ega mera styrka! ja...mera styrka:.:större skäl till att hata dig :..ty bär skulle jag bäst minnas huru länge jag älskat dig ... och att denna kärlek, denna varma hängifvenhet, hvarmed du under hela ditt lif; varit omhuldad ; ; ;