genhet att framkalla en någorlunda enig verksamhet vid den nu stundande riksdagen, om adeln ej blott, som naturligt är och som den nya riksdagsordningen så godt som antyder och underlättar, till ett oproportionerligt antal ingår i första kammaren, utan äfven söker att hoptals intränga i andra kammaren. Om sådana sträfvanden verkligen föreligga och skulle lyckas, frukta vi, att de, som deråt egna gig, förbisett fosterlandets sanna intressen och ånyo kunna väcka ett misstroende, som annars är på väg att utslockna och uppgå i den allmänna megborgerliga andan. Skulle den i representationsfrågan slagna klicken af aristokrater i flera provinser söka och lyckas inkomma i andra kammaren, utestängas derifrån ej blott sådana elementer, som der företrädesvis hafva sin plats, utan det aristokratiska elementet erhåller då lätteligen öfvervigten i dåda kamrarne, och jemvigten inom representationen är i och med detsamma rubbad, hvarigenom ny splittring i nationen skulle framkallas och motverka en sund och kraftig utveckling. Man har dock svårt för att tro, det sådana tendenser verkligen äro för handen; men då man sett, med hvilken oädel hämdlystnad mången inom de besegrade privilegierade stånden sedermera gått till väga, och då man känner huru svårt dylika bafva både att lära något och glömma något, måste folket vara på sin vakt, ty både det ädla blodetso fördomar och jesuitismen spöka alltjemt bär och hvar, ehuru de ej äro farliga, blott man i tid bemärker dem. Hvad som ej kan annat än väcka förvåning och misstroende är, om sådana medlemmar af adeln, hvilka med band och fot arbetat emot den nya representationen och hittills för ingen del velat sammanblandas med kreti och pleti, neml. med borgare, bönder och prester, nu ett tu tre skulle känna sig smickrade af att sitta i samma kammare som dessa. En sådan omvändelse är lika onaturlig, som otrolig, och skulle derföre ej kunna annat än förefalla ytterst misstänkt. Den nya grundlagen har påtagligen tänkt sig de adliga, presterliga, embetsmanuaoch plutokratiska åsigterna böra representeras af första kammaren, samt det öfriga folkets genom andra kammaren. Det vore derföre att handla i strid med grundlagens anda, om man med förbiseende häraf valde en riksförsamlinga.