Dagens Nyheter – 10 augusti 1866, sida 3

Han fattade Juliettas hand, tryckte den hårdt och skakade den våldsamt, under det han utropade: — Ja:.: ja... jag vill veta allt!.:: Berätta mig dina kärleksäfventyr; det skall riktigt roa mig att höra hvad du har att förtälja: Det var med ett uttryck af. vild, onaturlig glädje han yttrade detta, Julietta darrade och såg på honom: I hennes blick låg någonting vänligt, nästan ömt: — Store Gud! sade hon; du måste vara mycket olycklig, min vän: — Hvarföre säger du det? — Du har blifvit grym, Leonard. — Men så har du i stället icke varit grym, efter hvad det vill synas.:.Du har varit medgörlig du ::.Ser du icke flicka att jag är glad, att jag är böjd för skämt?..:Seså tala om dina äfventyr nu; så få vi skratta: — Nåväl! ja, jag skall säga dig allt, Leonard; på det att du icke må tro att jag älskar denne unge herre endast derföre att han varit uppmärksam mot mig på gatan: När du fått reda på sakens sammanhang skall da; derom är jag öfvertygad icke döma mig så hårdt:.. Du skall finna mitt fel förlåtligt, du skall kanske till och med :säga att jag icke har något fel att förebrå mig..: — Du vill väl bevisa att jag är skulden till alltsammans, kan jag tro? inföll Leonard. — Åtminstone har olyckan skett till en del genom ditt) eget förvållande, sade Julietta, i det hon upplyftade hufvudet. Första gången han förföljde mig underrättade jag dig derom, mins du det? :;:.Jag var helt upprörd; men du endast skämtade öfver min förskräckelse och