Dagens Nyheter – 10 augusti 1866, sida 2

för vårt handlingssätt : ;: Kusk, vi stanna vid Ambiqu-Comigue-teatern. Då den unge mannen vände sig till Leonard; för att meddela honom denna befallning, passerade de just en gatlykta. Leonard fick då tillfälle till att betrakta hans ansigte, och det föreföll honom icke fullkomligt obekant: En viss instinktmässig oro vaknade hos honom och han lät hästen sakta farten; för att han skulle kunna höra bättre; — Nej, sade den unga damen; jag skall aldrig våga säga honom att jag älskar en annan i stället för honom: Leonards panna fuktades af kallsvett; det skymde för hans ögon; hans händer knötos krampaktigt: Hästen, :som härunder fick styra sig sjelf, sprang för mycket åt sidan af vägen: så att han höll på att stöta hufvudet emot ett träd. — Var uppmärksam, kusk! Ser ni icke att det bär i diket för oss? — Jag är uppmärksam, genmälde Leonard med dof röst: I den unga damen hade han igenkänt Julietta, sin Julietta, sin skyddsling, sin fästmö. Både hon och hennes kavaljer hade blifvit insöfda i en djup säkerhetssömn, emedan kabrioletten var väsendtligen olik den som Leonard vanligen begagnade och hade en annan nummer. Dessutom var vår vän oigenkänlig till följd deraf att han hade en näsduk bunden kring hufvudet. Under tio minuter, förmådde Leonard tygla sin vrede; men dessa tio minuter voro oerhördt qvalfulla. Han måste tillstå för sig sjelf att han icke längre egde Juliettas hjerta; att detta