Dagens Nyheter – 9 augusti 1866, sida 3

Ko oy Rätteg.och polisnyheter. Sällskapet D.L. M. Den afdelning af sällskapet De Långfingrade Medborgarne,, som befinner sig i hufvudstaden, har, fastän man aldrig just haft skäl förebrå dess medlemmar att de sofva bort något för dem gynnsamt tillfälle, under sommaren och isynnerhet under de sista dagarne utvecklat en verksamhet, allt för liflig och djupt ingripande i olika sferer af samhällets privata förhållanden, för att ej böra eller kunna öfverlemn as åt glömskan. Af alla våra mera betydelsefulla sällskaper har D. L. M utan tvifvel den största utbredningen, det har sina försänkningar bakom fasta fängelsemurar och i tillbommade celler, dess medlemmar äro alltid mycket observerade, kunglig majestät och kronan ställer ofta fri skjuts till deras förfoande och aflönar tjenstemän, enkom afsedda att befordra deras beqvämlighet. Ja, det gifves ledamöter af detta sällskap, som förskaffat sig ett sådant anseende, att de få bo gratis i slott och äta kronans clilla, men dryga kaka till döddagar. Då skola de likväl ha stigit högt i graderna. Detta sällskap har nemligen, äfven det, sina grader, sina mörka mysterier, sina nattliga invigningar sina djupa hemligheter och till och med sitt eget språk, som dock endast läres och förstås af dess ypperste medlemmar. Sällskapets enor äro af hög ålder, de nästan förlora sig i den mörka forntid, Hvarom ingen vet att tala, hvarföre ock dess ledamöter räknas som ett serskildt slägte inom menskligheten. Hvart slägte har sina fiender, för hvilka instinkten bjuder det att akta sig — det är en evig naturlag. Sällskapet D. L. M.:s. hufvudfiende är ett annat sällskap, hvars medlemmar bära en s ags tschakå på hufvudet, en blå rock med blanka knappar och med nummer på kragen samt en batong 1 bakfickan, och kallas polisen. De spela hvarandra ganska fula spratt, dessa två, men merändels är det polisen som blir dragen vid näsan.Det är dock alltid ett annat sällskap som kallas allmänheten, som då får sitta emellan. Se här ett verksamt bevis! En långfingrad person besökte industriutställningen, blef hastigt gripen af den stora skandinaviska id6en, fick en oöfvervinnelig kärlek till ett par danska blanklädersstöflor och grep dem. Det var i alla afseenden bakvändt gjordt, ty egaren hette Borup ! Sedan bemälte person (han satte ej sitt namn der stöflorna stått) väl fått på sig stöflarne började han visa sig litet här och litet der i staden och dess granskap. Snygg om fötterna ville han ha sin öfriga toalett derefter. gjorde derföre ett besök hos en bokbållare Lundqvist, N:o 1 Skomakaregatan, och försåg sig der med diverse klädesplagg. Det som fattades fann han å Hotel Kung Carl, der en doktor Wiberg fick släppa till en ny öfverrock, samt his arbetaren J. A. Petterson och jernbäraren E. A. Ohlin, hvilkas hela garderob strök. med. Linne fanns ej på något håll att få i staden, hvarföre en väf, som låg på bleke vid Bro prestgård, ansågs lämplig dertill. (En utmärkande grad hos sällskapet D. L. M. är, att dess medlemmar i allmänhet ej fästa afseende på person, utan behandla alla lika.) Sedan nu toaletten var i fullgodt skick måste person äfven kunna lefva derefter; men dertill ehöfdes pengar. En fru Lindroth från Umeå, resande i Stockholm, måste mot sin vilja släppa till 54 Rdr. Stadsbudsföreningen bidrog med ungefär 200 Rdr. En gumma på hötorget, som setat hela dagen och tummat ut mager mjölk, måste när qvällen kom skilja sig vid dagens förtjenst, utgörande något öfver 10 Rdr. En jungfru, som gick till Munkbron för att köpa grönsaker, fann vid framkomsten att hon icke blott förlorat portemonnäen med inneliggande pengar, utan äfven att halfva kjortelsäcken var borta. Nästan samtidigt fick en kapten Cedervall å Kungsholmen bidraga med en silfverkaffekanna. Nu var kassan god, hvarför det ej fanns något annat hinder för att packa ihop och resa till en annan marknad undan de ofta mötande polismännen, än ett ekipage. Det var grefve Wirsen, boende vid Hamngatan, som fick äran att tillsläppa ett sådant, bestående af en gigg — häst och sele togs säkert på något annat ställe — och så bar det af. Men i förbifarten gjordes en påhelsning hos hr Kahn på Mosebacke, hvilken den korta visiten kostade en gräddkanna af silfver, för att man på ett värdigt sätt åtminstone skulle kunna servera sig kaffe. — All denna lifliga verksamhet utvecklades inom loppet af ungefär två dygn. Få nu se huru lång tid fordras innan polisen får rätt på tjufvarna! Polisen. Industriknep. Från Stockholms bryggeriaktiebolag har blifvit anmäldt att bröderna August och