Dagens Nyheter – 9 augusti 1866, sida 1

Till svenska folket. Vi gå, enligt löfte i gårdagsbladet, att redogöra för den taktik som användes laf de öfver det nya statsskicket missnöjde bland adel och presterskap. Till riksdagsman i första kammaren kan ingen väljas, som icke äger antingen fastighet af minst 80,000 rdr bevillnings-taxerings-värde eller ock en årlig inkomst af kapital eller arbete å minst 4,000 rdr. En sådan riksdagsman skall tjenstgöra under YI år, minst 4 månader hvarje år, således minst 36 månader eller 3 år tillsammanstaget, i Stockholm eller å annan, från hans hemvist och dagliga sysselsättning, på hvilken ban skall föda sig, hustriw och barn, aflägsen ort, och han får ee någon ersättning för de 2 resor, som han hvarje af I år måste göra från och till riksdagsorten, och icke heller får han något arfvode för de minst 36 månaders tid, som han måste vid riksdagen sig uppehålla, mn han får erlägga böter till statsverket, om han, utan tillstånd af kammaren, förfallo löst afhåller sig från riksdagsöfverläggningarne. Med afseende å dessa föreskrifter, hvilka äro hemtade ur 5, 9, 12 och 30 8S i den nya riksdagsordningen, och emedan, enligt dess 12 6. en hvar, som väljes till riksdagsman 1 första kammaren, är berättigad att, utan laga skäl, afsäga sig det erhållna uppdraget, är de missnöjdas liga fullt säker på, å ena sidan, att ingen bonde och ej heller någon mindre bemedlad, redbar, men om sin ekonomiska välfärd angelägen, man kommer att taga plats i första kammarev, samt, å den andra sidan, att för den skull denna kammare kommer att bestå utaf i Stocholm bosatte högre embetsmän; af landsköfdingar och biskopar; af rikare adel, som icke kan inkomma i andra kammaren, i alla fall bor i Stockholm om vintrarne och beböfver hbofvets luft för att må väl; af rika grosshandlande i hufvudstaden och brukspatroner i landsorterne, för hvilka vasa-ordens kommendörskors innefattar en eftersträfvansvärd utmärkelse, och af andra, som skyldra med rikedom samt vilja göra uppoffringar, för att dermed betäcka den förras ihålighet eller vinna konungamaktens gunst. Den missnöjda ligan kan således tryggt räkna på en pluralitet af liktänkande eller åtminstone starkt konungskt sinnade män i första kammaren, och behöfver för den skull i den kammaren insätta endast en och annan af ligans pålitligaste och fiffigaste män, för att i samma kammare vara ledande och styrande samt derstädes upprätta en fast organisation, i ändamål jemväl att qväsa en hvar ledamot, som skulle våga att hysa och uttala en sannt folkvänlig mening. Ligans öfriga ledamöter vilja meg all makt skaffå sig plats i andra kammaren, för att äfven der få väldet i sina händer, och det är egentligen detta, som afses med den missnöjda ligans organisation. Den anser sådant för sitt ändamål oundgängligen nödvändigt, emedan dels första kammaren icke skall bestå af flera än 125 ledamöter, men den andra af 190, dels alla statsreglerings-frågor och sådana, som angå riksbanken och riksgäldskontoret, skola afgöras i enlighet med de flesta rösterna i begge kamrarne tillsammanstagna, och dels således den talrikare andra kammaren kan, om den icke består utaf ett stort antal medlemmar af den missnöjda ligan, både nedgöra densammas meningar i nyssnämnda högst vigtiga frågor samt föra folkets, i stället för de privilegierades, taJan. Dessutom är det noga till märkandes, att om den missnöjda ligan kan i andra kammaren få in så många ledamöter, att dessa utgöra flera än hälften af alla riksdagsmännen derstädes, så kan en sådan pluralitet, med tillhjelp af den gifna pluraliteten af aristokrater, byråkrater och penningemän m. Af. 1 den första kammaren, votera iku!l det nya statsskicket och åter införa adelns och presternas orimliga makt å riksdagen. i Men under ligans bemödanden i ofvannämnda riktning, hafva lyckligtvis en del af dess ledamöter begått den oförsigtigneten, att vara alltför öppenhjertiga. Derigenom känner man ligans planer och derigenom vet man, att de största ansträngningar göras öfver nästan hela landet, för att i den andra kammaren få in sår dana förnäma män, som ifrigast motsatte sig det nya statsskickets införande, tt. ex, grefve Henning Hamilton, hvilken nära nog liknade den nya riksdagsordningens författare, excellensen De Geer, vid en mordbrännare; grefve Arvid Posse, hvilken påstod, att nämnda nya lag skulle vålla rikets undergång; friherre J. von Schwerin, kammarkerren C. A. Trolle, grefve G. ÅA. Mörner wm. fl. Måtte denna oförsigtighet nu komma det svenska folket till godo! N Måtte det besinna, att rikedagsmännen skola väljas till andra kammaren för 3 och till första kammaren för 2 riksdagar från och med är I 1867 räknadt; — att det under just dessa första riksdagar efter det vya statsskickets infö