Dagens Nyheter – 7 augusti 1866, sida 3

Hvorjehanda Nyheter. Viäädäerlekens inflytande på krigen. Då det enligt general Benedeks uppgift i följd af regnet lyckades preussarne att få fast fot vid Chlum, torde en uppsats i Atlantie Monthly, kallad cWeatherin War (väderleken under krig) icke vara utan intresse. Den handlar om väderlekens stora inflytande på bataljer och krig i allmänhet och genomgår för att visa detta hela historien. Det är icke särdeles smickrande för den äregiriga och stridslystna menniskan, heter det, catt dess bäst uppgjorda planer att förstöra sina medmenniskor så ofta omintetgöras af väderleken. Ofta nog beror manskap2ts stridsduglighet på atmosferens tillstånd, och de krigiska förhoppningarne stiga och falla med qvicksilfret i barometern. Merkurius rår på Mars. Om man icke gör afseende på väderleken i historien, så blir det ungefär detsamma som att icke taga natt och vinter i beräkning. Greklands räddning med alla dess oberäkneliga följder måste tillskrifvas vintern. Persernas första försök atteröfra detta land misslyckades, emedan en storm gjorde deras flotta oduglig. Mardonius saknade väl icke framgång med armån, men vid berget Athos öfverfölls persiska flottan af en storm, som tillintetgjorde 100 fartyg och 20,000 man. Detta tvang honom att draga sig tillbaka. Sednare lät Xerxes, då han med sin armt drog öfver till Europa, genomgräfva den en qvarts mil breda landttungan nedanför Athos, för att på denna väg föra flottan i trygghet till kusten; men då var det återigen en 3 dagars storm, en vind kallad Hellespontias, som förorsakade stor skada på hans flotta och förskaffade grekerna betydande fördelar. Det af nyare tidens krig som närmast liknar det mellan perserna och grekerna, är det som utbröt mellan England och Spanien 1588, då spanska armadan förstördes af stormar i nordsjön. En konträr vind hindrade spanske ami