Dagens Nyheter – 6 augusti 1866, sida 2

Han hade rätt; han älskade icke Julietta mindre, han älskade i enne måhända icke heller mera; men han älskade heune på ett annat sätt. — Ack! min herre, sade han till mig, hvem kunde tro den dag då jag kämpade med vågorna ocd hade denna mor på ena och denna dotter på andra sidan om mig och icke visste hvilkendera jag skulle försöka rädda, hvem kunde då tro, att jag till venster hade den qvinna. jag en gång älskat så varmt och till höger den som i framtiden skulle komma att bli oinskränkt herrskarinna öfver mitt hjerta. Ja, återtog han med dof röst, den dag; då föremålet för min ungdomskärlek omkom vid min sida, räddade jag ur de brusande böljorna en varelse som skulle komma att fängsla mig med vida starkare bojor, framkalla en verklig passion i mitt bröst, göra mig olycklig, tröstlös för hela lifvet. Sålunda hämnades Beatrix på mig genom sin dotter. Då det blef vår, följde Leonard åter med sin husbonde till landet. Ehuru han denna vinter icke på långt när funnit lifvet i Paris så angenämt som förr, lemnade han dock staden med tusen gånger större sorg och saknad än vid något föregående tillfälle. Orsaken härtill ansåg han ligga deruti att han nu började bli gammal och således icke kunde tycka om ett oupphörligt ombyte af vistelseort. Då han under den vackra årstiden lefde skild från Julietta, vantrifdes han i hög grad och kom till den slutsatsen att han af naturen hade en viss antipati mot blommor, träd ängar och solsken. Han saknade den stora staden med dess höga hus, dess trånga ga