Dagens Nyheter – 6 augusti 1866, sida 2

Litet nytt från Marstrand. (Bref till Dagens Nyheter). Badsällskapet här är, som vanligt, talrikt och lysande. — Nöjena bestå hufvudsakligen i att vara till sjös och supa luft, och på den varan af finaste sort är god tillgång. Vädret är stadigt vackert, eller plasjesväder,, som båtkarlarne säga. Med en liten frisk bris går lilla flottan, omkring 30 välinredda kultarv, till segels, ströfvande åt alla håll i närheten ech görande landthugg på de vackra ställena å öarne. — Om onsdagarne är danssoire, som slutar kl. 10. — De flesta aftnar ges musik på sjön af den utmärkta skånska husarqvintetten, som ligger här om somrarne. — Man hitväntar fru Michaeli som badgäst och mamsell Signe Hebbe som konsertgifverska: Dessutom glädja vi oss åt löftet om en konsert den 6 af fru Neruda-Norman och hennes syster. — Hvarken af koleran eller dess prodromer hafva vi här den rinzaste känning. — Sundhetsnämnden håller sträng tillsyn öfver renligheten, friska vindar omsusa oss beständigt, och då Marstrand alltsedan 1834 varit fredadt från koleran — fastän den flera gånger sedan upp: trädt i Göteborg — så har man de bästa utsigter att slippa den här. Skandalerna i Helsingborgs fillalbank äro nu afslöjade och upprättelse och rättvisa synas kunna vinnas för de många, som genom förrymde Carlssons bedrägerier varit utsatte för lagsökningar. En bonde Per Johansson, lagsökt af rådmanen Wåhlin, dömdes af Södra Åsbo häradsrätt att betala fordrade 500 rdr. Den välvisa häradsrätten resonerade så här, att ehuru styrkt blifvit, att fordrade beloppet blifvit till Carlsson inbetaldt, det likväl icke vore ådagalagdt, att detsamma kommit banken till godo, eller att Carlsson vore af banken bemyndigad att mottaga och qvittera inflytande medel. Lagsökningsåtgärden af Wåhlin godkändes såsom vore den gjord för bankens räkning, ehuru den ej gjordes inom den i reglementet för banken stadgade tid. Med ett ord: häradsrätten var mycket beredvillig till att dömma Per Johansson till betalning. Hofrätten deremot frikände Johansson från betalningsskyldighet, och resonerade så här: vitnen hade i flere dylika mål, rörande betalning till banken, intygat att personer blifvit af Carlsson inne i banken, och så att en hvar der kunnat höra det, hänvisade att hemma i Carlssons bostad uppgöra; äfven Wåhlin hade, enligt ett vitnes utsago yttrat att uttagningar och insättningar kunde ske hemma hos Carlsson och till denne hänvisat personer i