Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 3

vunnit sig allmän aktning till följd af den skiffklighet och oväld ban utvecklat såsom domare och vid förvaltningen af inrikes departementet Han är till karakteren lika flärdfri som fast och innehar en oberoeude embetsmannaplats. Baronen Sprengtportens lena sätt att uttrycka sig och hans oaflåtna bemödande under debatten att icke i minsta mån såra motståndare, hafva uttydts af mången såsom bevis på mindre fasthet i åsigter, men då hr baronen under sin mångåriga verksamhetsbana alltid understödt tidsenliga förbättringar i samhällsskicket och såsom sjelfskrifven riksdagsman uppfyllt sin skyldighet att, efter pollettens uttagande, förblifva på sin post, ligger synbarligen i förestående uttydan ett misstag. Det mångåriga nitet bör vid detta tillfälle erhålla en välförtjent utmärkelse. Att landshöfdingen i länet återfinnes hos båda partierna, härleder sig derifrån, att ett temligen bestämdt rykte vill veta, att högsta vederbörande önska hr grefven, hvilken gjort sig känd såsom talangfull ordförande, vill talman i första kammaren; och hafva de liberala, då hr grefven icke offentligen uppträdt mot den nya riksdagsordningen, icke velat korsa en sådan afsigt. Det beställsamma ryktet har hviskat, att brukspatronen C. G. Indebetou på Forssa ej vore sinnad emottaga val till andra kammaren för Oppunda och Willåttinge härader. Brefskrifvaren betviflar detta; men skulle så illa vara, böra valmännen inom det stora distriktet i tid förena sig om en annan person, som jetate tillgifvenbet för den nya samhällsordning till hvars utveckling han skall bidraga, besitter för riksdagsmannaskapet behöflige egenskaper, For Rekarne härader talas om kyrkoherden Salenius såsom ifrågasatt till andra kammaren. Såsom städernas iodelning nu blifvit bestämd, kan man taga för gifvet att häradshöfdingen Carlen kommer att representera Strengnäs— skilstuna. Hvad den andra gruppen angår, är frågan säkerligen ännu sväfvande. Man bör emellertid hoppas, att Nyköpings valmän, på hvilka utgången väsendtligast beror, icke för den falska ambitionen att erhålla en Nyköpingsbo, skola, ifall lämpligare kandidat framstår inom något af de mindre stadssamhällena, som äro förenade med residensstaden, förbise sin medborgerliga pligt att skänka denne sina röster. Representantens lämplighet hvilar icke ytterst på ett högre kunskapsmått och en finare yttre anstrykning, utan derpå att han, med tillräcklig skarpsinnighet för att kunna intränga i förhållandena, förenar en rättskänsla, som gör honom otillgänglig för lockelserna af högre befordran, ordensutmärkelser och den uppsattes smek.