Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 3

— Det är väl möjligt, svarade Leonard. Hans mor fortfor: — Julietta är oss nödvändig; vi älska henne. .. Du äskar henne, är det icke så? — Ack! jo, oändligt mycket. — Om hon lemnar oss, blir det således en stor sorg både för dig och mig! Men om jag får handla såsom jag vill, och du icke lägger något hinder i vägen för mina planers genomförande, kan hon få gifta sig när som helst, redan om två år, som du sade, utan att vi detföre bli tvungna att skiljas ifrån henne. — Ah! utbrast Leonard; hvilket medel har ni då hittat på, mor? Hvilken ung man har ni i kikaren? — Jag har tänkt på dig, gosse. — Huru? ... Mig... mig? — Du skall taga henne till hnstru. — Hvad är det jag hörer?... Aha! nu förstår jag, ni behagar skämta, genmälde Leonard, i det han plötsligen reste sig upp och började gå fram och tillbaka med stora steg. Skulle jag gifta mig med Julietta? ... Kära mor, det förslaget var icke särdeles välbetänkt. Tror ni väl hon vill ha mig? Jag är alldeles för gammal i förhållande till henne: — Jag vet hvad jag säger och har noga öfvervägt saken, det kan jag försäkra dig. Medan du vistats med din husbonde på landet, har jag pröfvat Juliettas bjerta och förberedt henne. Jag har visst icke talat om giftermål; men jag har under våra samtal låtit henne förstå huru mycket hon är dig skyldig, och hvilken förträfflig menniska du är. Hon varredan förut nästan alltför mycket stämd till din förmån; kan du tänka dig att hon till och med