Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 2

hem märkte han bättre ån någon annan, i i vilken mon den unga flickan förändrats till sin fördel. Då han fick se henne blinkade han, slog tungan mot gommen, såsom kuskar pläga göra, samt utbrast efter att ömt ha omfamnat sin skyddsling: — Aha! se mamsell Julietta!...hvad du blifvit mycket stor och mycket vacker, min unga dam!.:.Du har nu slutat gå i ritskolan; det kan väl icke dröja länge förrän du får lära dig andra saker af någon vacker, giftaslysten yngling. Men i denna sednare skola behöfver du ej gå så länge innan du blir fullärd.:.: Det finnes verkligen ingenting som man har så svårt att glömma som konsten att älska. Härpå vände han sig till sin mor som emellertid genom allahanda vinker fögäfves sökt förmå honom att icke tala i denna ton och om detta ämne; — Ack! ack! återtog han och gickfram och tillbaka i rummet, likasom försjunkenfi tankar. Hvarföre viftar ni med handen; mamma? Vore vi i rötmånaden, skulle jag tro att ni genom detta oupphörliga fläktande ville göra värmen mindre tryckande; — Tyst, gosse! sade den gamla qvinnan, då hon såg att hennes pantomim var alldeles missförstådd. Jag frågar dig, om det är förnuftigt att tala om giftermål med en femtonårig ficka! — Jag menar visst icke att hon bör gifta sig förrän om ett par år härefter, fortfor Leonard utan att egna någon uppmärksamhet åt de betydelsefulla tecken som hans mor fortfor att gifva honom. Vid sjutton års ålder har en flicka blifvit qvinna; hennes hjerta börjar tala