Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 3

från fartyget och igenkände nu i denne en karl från samma socken som han sjelf, hvarefter följande samtal mellan dem uppstod: — Se god dag, Petrus, hur står det till med dig? s — Jo men, gudskelof! — Bor du qvar här i staden än? — Ja men, gör jag så! — Hur mår din hustru? — Tackar som frågar! — Hvart tänker du gå så bär sent? — Åh, jag skulle gå hem och lägga mej: — God natt då, Petrus! Dermed gick naltvandraren sin väg, Petrus såg ett ögonblick efter honom, ref sig derefter bakom örat och gick hem till sitt, der han snart sof den rättfärdiges sömn. Den förträfflige Petrus ådagalade vid detta tillfälle ett högst märkvärdigt sinneslugn. Han kände inom sig, att om han med ett gevär hotat tjufven, så hade han troligen äfven gifvit denne ett skott, så att han aldrig sett dager mer, ty Petrus är ett lejon, när han en gång kommer i farten. Men då han tillika har ett mycket ömsint hjerta, så ville han icke ens vid d tta tillfälle begå någon våldsamhet, aldra minst bringa någon om lifvet, och det är derföre att förutse, det vederbörande endera dagen rekommenderar honom till medaljen aför räddning af menniskolif,