Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 3

att bry sig om sitt gråa hår, som icke sedan lång tid tillbaka varit blottadt i främmande personers närvaro, och den eljest så utomordentligt hushållsaktiga fru Toureau slog sönder alla de porslinssaker och möbler hon fick tag uti. Gumman var rentaf förryckt. I detta ögonblick hördes musik från gatan. Dörren till rummet öppnades helt varligt, och Leonard inträdde. Hans ansigte strålade af förnöjelse, och han höll någonting gömdt under sin vida rock. Man springer honom till mötes man tager i famn, man kysser honom. — Hvad är det åt er allesamman? utbrast han, i det han med ena armen sökte värna den börda han dolde så väl; ert hår är utslaget eller rättare nedrifvet, fru Lardenois, och, hvad ser jag? flera tallrikar och koppar i tusen bitar!. ; Hålla ni på att slåss? Aha! Du vet således ännu ingenting, min son? Du har icke sett, icke hört? :.. Men. denna musik, den hör du väl? — Denna musik? En positivspelare har stannat här i närheten: — Men denna qvaterno!...; Våra numror äro utkomna. ; . . En million! vi äro millionärer, säger jag digt... Millionärer, tack vare Julietta. hennes dröm, busarerna och till sist lotteriet! Leonard. slog upp ögonen och tillslöt dem åter; hans drag förvredos, han blef blek som ett lik i ansigtet. Han stod en stund tyst; derefter fästade han en uttryckslös blick på sin mor och Julietta, sägande: — En qvatern! Ha numroma utkommit? Äro ni riktigt säkra derpå? — Se här dragningslistan! — Min Gud! min Gud! utropade nu Leo.