Dagens Nyheter – 3 augusti 1866, sida 2

Under hela dagen och hela den följande natten, hvilken hon tillbragte utan att sofva, emedan hon fruktade att vid uppvaknandet ha glömt bort numrorna, mumlade hon mellan tänderna tusen gånger så visst som en: — Elfza, tjugutvå, tretioen och sjutiosju! Till slut blef det alldeles omöjligt för henne att någonsin glömma dessa tal: Emellertid hade hon gifvit sin son ett heligt löfte att icke mera spela på lotteri: Fru Toureau var så beskaffad att hvad hon en gång lofvat; det höll hon, kosta hvad det villes Också var det icke hennes mening att nu göra någon insats; Leonard skulle denna gång pröfva lyckan i hennes ställe. Följande dagen hade hon ett samtal med honom och efter många omvägar kom hon ändtligen fram med sitt förslag: Leonard gjorde invändningar, grundade på de förnuftigaste skäl; Genom att åter börja spela; utsatte man sig på nytt för faran att blifva slaf af en passion, hvars förderfliga inflytande man redan tillräckligt rönt; — Men det är ju inte jag som skall göra detta försök, utan du! Jag, som lofvat dig att icke vidare spela, kan väl aldrig mera komma att förlora en styfver på lotteri? :;; Och din egen karaktersstyrka känner du ju sjelf? — Men, kära mot, de penningar, som betalas för lotterna, äro dock bortkastade, och vi ha icke mera än vi oundgängligen behöfva, — Bortkastade, säger du! Men man kan ju också vinna en förmögenhet :.. Och hvilken förmögenhet sedan! Hörpå, min gosse, i drömmen meddela sig himmelens englar med mens niskorna; och hvad Julietta drömmer, det måsto