Dagens Nyheter – 31 juli 1866, sida 2

den nedomkring sågtrissan samlade sågspånen, såsom det är hvar arbetares skyldighet attinnan han lemnar sitt arbetsskitft rengöra platsen, velat se efter hur mycket sågspån den person egde qvar, hvilken bortskaffade den under sågen nedmakade spånen, och dervid tittat ned i hålet midt under kant-trissan, och vid det han, liggande framstupa under sågbänken, rest sig, kommit för nära trissan, som med sina sågtänder fattat tag i det olyckliga offrets hufvud. En predikan. Till M. H. o. S.-T. skrifver en korrespondent: Ankommande till E. kyrka söndagen den 3 juli öfverraskades jag af en predikan, som gudnås, nu för tiden ej så sällan har sitt motstycke och om hvilken jag derföre vill yttra några ord. Börjande mycket mildt och fogligt, så att jag trodde mig på väg till himmelriket, kastade predikanten hastigt om och började föra ett sådantflefverne i predikstolen, att ej få befarade att hvalfvet skulle instörta för att begrafva oss. Han skrek så mycket han orkade, dundrade och slog så att en af kyrkovärdarne, hvilken fruktade att predikstolen skulle ramla, skyndade fram för att förekomma en sådan olycka, maken till den, då katolska kyrktornet ramlade i hufvudstaden. Orsaken till detta oväsende, föga värdigt Guds hus, är den, att ungdomen i E. by och dess grannskap bruka om söndagsqvällarne samla sig på en grön plan för att vid ljudet af en gammal fiol, tillbringa några timmar under fröjd och gamman, i mitt tycke ett oskyldigt nöje efter en vecka full af möda och arbete. Den väldige predikanten delade likväl ej denna min åsigt. — Det berättas att en yngling i E. by, som blifvit vansinnig, kommit i denna olyckliga sinnesstämning till följe af nämnde predikan och jag för min del får säga, att den gjorde ett högst obehagligt intryck på mig och att den svage nödvändigt måste taga ett djupt och olycksbringande intryck af den. Eget är att sådant kan hända i vår upplysta tid och så mycket beklagligare, som det väcker leda för gudstjenten, hat mot presterskapet och undergräfver vördnaden för religionen. Carl Boggio, en af de mest bekante bland Garibaldis följeslagare, som nu tjenstgjorde på italienska flottan, har stupat i sjödrabbningen vid Lizza. Konungariket Venetien är nu med undantag af fästningarne nästan helt och hållet taget i besittning af italienska regeringen och förvaltningen organiserad likasom i öfriga italienska landsdelar. Markis Pepoli är utnämnd till kunglig kommissarie i landet, hvilken post grefve Cavour redan 1859 utsett honom till. HKrigskontributionen, som preussarne fordra af Frankfurt, är enligt sednaste telegram icke 25 millioner gulden utöfver de 6 millioner som redan äro uttagne utan 25 millioner — inberäkvadt dessa, hvilket utgör 2!2 procent af den rika stadens förmögenhet. Stadens gamle och aktade borgmästare Fellner har blifvit så upprörd öfver utpressningen att han tagit lifvet af sig. Enligt en ahnan uppgift skulle han dött af slag. Wapenhvilan mellan Italien och Österrike är afslutad å åtta dagar. I Sachsen, Baden och Nassau hafva dels deputerade och dels folkförsamlingar uttalat sig för dessa länders anslutning till Preussen. Garibaldis helsotillståmd lir icke vara det bästa: Det sår han vid Aspromonte fick i ena benet, är ännu icke läkt utan varar sig ofta, och vid sådana tillfällen är han mycket svag: Statskassan i Hannover. Det har nu befunnits, att räntmästaren i Hannover icke nöjde sig med att fora öfver till England öfver 3 millioner rdr af statskassan på samma gång som han öfverförde konungens enskilda förmögenhet, utan att han jemväl anammat 50 millioner rdr uv en kassa som var bildad genom försäljning af kronogods.; Telegrafnyheter.