Dagens Nyheter – 31 juli 1866, sida 2

hyrkuskar anvisade stationen, tom stanna i närheten af Cadrau-gatan;: Leonard hade nemligen i förbifarten skyndat hem. Då ban ej kunde erbjuda sin älskling några dyrbarare gåfvor, på hvilka hon för ofrigt ej satte synnerligen värde, medförde han några konstgjorda blommor, sidenband och prydnader af glitterguld, hvilket allt han utbedt sig af en modehandlerska, för hvilken han ofta brukade köra. Ibland köpte han en bandros eller ett sammetsskärp med silfverspänne, vid hvars åsyn Julietta gjorde höga språng af glädje. En dag gaf han henne, under förevändning att det var hans namnsdag, ett par emaljeratle och förgyllda örhängen, åtföljda af ringar med infattade stenar, alltsammans inneslutet uti en liten låda, ett juvelskrin, som den högt uppdrifna pariserindustrien erbjuder allmänheten för det billiga priset af en franc och tjugofem centimer; : Hans mor sade då till honom: — Leonard, du förslösar din tid och dina pengar och skämmer alldeles bort Julietta. — Se så, mamma lilla, svarade han, i dag är det min namnsdag och då måtte jag väl få ha litet roligt ::. och hon också. Och sedan den goda gumman bannat sin son, gaf hon sjelf efter för barnets nycker. En solig morgon såg man gumman Toureau — så hette Leonards moder — med en beundransvärd undergifvenhet promenera på boulevarden, ledande en liten vacker flicka, utstyrd i den mest skärande och besynnerliga toilett. Med en högtidlig och allvarsam uppsyn gick hon der med de små fingrarne öfverlastade af ringar — Leonards presenter; i det rika håret