Dagens Nyheter – 30 juli 1866, sida 2

älskar jag den lilla varelsen och har för närvarande ingen annan kärlek. Inga odygder, inga pojkstreck mer! hon har gjort mig förståndig och hushållsaktig. Som ni väl inser, anar flickan ej det minsta; man fordom sprang jag än efter den ena, än efter den andra; ty man måste ju hafva något nöje. Nu roar jag mig på helt annat vis; när jag kommer hem; dansar jag med Julietta, lär benne små visor, skrattar åt hennes befängda uttryck: Min mor, som är mycket skicklig i sömnad, lär henne en hel mängd sådana saker och ibland uppgöra vi ett giftermål oss emellan. Se der billiga nöjen! Jag har till och med upphört att besöka krogen. Vi fattiga stackare besöka helst värdshusen i förstäderna, och när man är der, resonnerar man så här: i Paris kostar mig vinet tio sous, här betalar jag endast sex: alltså fyra sous i besparing! Ett klent resonnemang, ty jag har förlorat sex sous. Nu håller jag på mina penningar, men köper i stället hem bättre kött och kan likväl då och då säga väl bekomna! åt sparbössan. Detta betryggar framtiden. och min mor kan åtminstone hoppas att sluta sina dagar i sin säng och ej på hospitalet. För allt detta har jag endast Julietta att tacka och ni ser således att jag ar dem förbundne. När man besinnar att min nuvarande lycka är ett slumpens eller snarare försynens verk, ty hade jag cj passerat kajen i samma ögonblick som Catalouskan . .. Och det finnes verkligen folk som påstå att det ej ges en god Gud! Fy då! Så kan endast en fiakerkusk tala! (Forts.)