Dagens Nyheter – 30 juli 1866, sida 2

Folkskolläraremötet i Södertelje den 24 juli. oo (Slut fr. AF f 471.) Sjette frågan, angående ett enklare stafningssätt af vissa konsonantljud. tskilliga talare sökte bevisa det vådliga uti att omstöpa språkläran och tycktes fatta frågan såsom afseende förändring af ordformerna eller att skrifva talspråket, samt afrådde folkskollärarne från att kasta sig in på ett sådant område. Andra ansåge folkskolläraren oberättigad att vid undervisningen frångå den anbefallda läroboken. En af bestyrelsens ledamöter upplyste då att här endast afsågs de dubbeltecknade enkla konsonantljuden — således icke ens de på olika sätt tecknade vokalljuden. De sednare äro i sjelfva uttalet ofta så :sväfvande, att någon bestämd regel för deras tecknande ej gerna kan gifvas. Frågan omfattar alldeles icke språkläran i dess helhet. Här vore hufvudsakligen endast fråga om v-, j-, k-, tj-, sjoch ng-ljuden, hvilka, som vi veta, tecknas på många olika sätt, oaktadt sjelfva ljuden äro bestämda och ofta icke ens härledning kan anföras såsom skäl för det afvikande beteckningssättet. En framstående man, professor Sundevall, upplystes redan hafva uttagit ett steg i denna syftning, då han, uti beskrifningen till Svenska Foglarne stafvar duva, hava etc. utan f, och större delen af den yngre generationen hafva i afseende på främmande ord utbytt bruket af ph mot f, hårda oh och o mot k, o. s. v. Skolläraren bör dock kunna verka för ett enklare stafningssätt uti anförda fall utan att derföre behöfva i skolan tillämpa sådana stafsätt, som icke vunnit allmännare erkännande. En annan talare ansåg c, q, x och z öfverflödiga, hvaremot tj-, sjoch ng-ljuden sakna enkla tecken. Någon menade att svenska akademien många år arbetat på ett lexikon, hvars utkommand2 man borde förbida för att få se hvilka mått och steg akademien tagit i berörde afseende, hvaremot andra ville erinra om den förut anförda anekdoten om cfunderandete. (Referenten anhåller om öfverseende för sin försummelse, att anteckna namnen på de många serskilda talarne, hvilka öfver denna fråga sig yttrade). Den diskuterade frågan besvarades med öfvervägande ja. Klockan hade nu skridit till half 3 och diskussionen afbröts för intagandet af gemensam middag på stadens källare. Kl. 4 voro deltagarne (med undantag af några få, hvilka icke egde tillfälle längre qvarstadna) ånyo samlade i folkskolans lokal. Läraren i stadens folkskola, hr Sandberg, förevisade nu en sats af br Anderbergs utmärkt väl ordnade mineralsamling, samt ådagalade, genom en stunds undervisning uti en för tillfället tillkallad klass af skolbarnen, att dessa, genom hr 8:s ledning, inhemtat god kännedom ej blott om mineraliernas namn och egenskaper, utan ock om deras användbarhet. Derefter visade hr Erixon, genom tillämpning för samma klass, sitt sätt att gå till väga vid undervisningen i aritmetiken. Innan diskussionen af de återstående frågorna påbörjades, afgjordes några af föreningens stadgar påkallade ärenden. Den förra bestyrelsen återvaldes. Föreningens räkenskaper, som af utsedda revisorer blifvit granskade, godkändes, Direktör Björnlund och organisten Friesberg utsågos att vid nästblifvande årsmöte undervisa uti af dem sjelfva valda ämnen. Säsom mötesplats i juli 1867 föreslogs Nyköping, Ekilstuna eller Östra Wingåker. De flesta förenade sig slutligen om den sistnämnda. Då likväl hr Erixon fästade uppmärksamheten på åtskilliga olägenheter för ledamöterna att samlas der, beslöts, att, i händelse hinder skulle möta för mötet i Östra Wingåker, det i stället må förläggas till Nyköping. Efter afgörandet af några ytterligare, föreningen rörande angelägenheter, återtogs diskussionen öfver de återstående frågorna. Ofver tredje frågan yttrade sig hrr Karlsson, Erixon, Friesberg och Hellman. Ailmänt antogs, hvad en talare blott önskade tillräckligt betonadt, att en lärare omöjligen kan samtidigt underye tll fr Nar