Dagens Nyheter – 28 juli 1866, sida 2

fällen är mera benägen att ge sitt bifall än att följa exemplet, i floden. Kommen till dess midt, såg han framför sig ett obestämdt föremål, och sedan visade sig igenom en massa svart hår, ett blekt ansigte, hvarpå döden redan tryckt sin kalla prägel; två stora ögon öppnade sig och tillslöts derefter, och kroppen försvann hastigt under svallvågen. Leonard kände en rysning genomila hela sin kropp, hans armar stelnade, hjertat upphörde att slå; han tyckte sig se en synvilla, en uppenbarelse. Detta ansigte erinrade honom om en qvinna, som han fordom känt och älskat: Det susade i hans öron och svartnade för hans öga, han kände sig på en gång fattad af en svindel och domning och det skulle hafva varit ute med honom, om ej i samma ögonblick ett svagt qvidande helt nära; ryckt honom ur den hotande dvalan. Det var det lilla barnet, som i detsamma fördes förbi af vågorna. Han bemannade sig, utsträckte armen och fattade den arma varelsen uti kläderna, hvilka genom blåsten svällde upp och sålunda höllo barnet vid vattenytan, och efter en förtviflad kamp uppnådde han stranden, i det han simmade med ena armen och med den andra uppehöll barnet, som med halft slocknad röst kallade på modren. , Genast fördes begge, drypande af vatten och nästan medvetslösa, till närmaste vaktkor r der man inredt några rum för att rädda d-..nade och skendöda. Leonard hämtade sig snart, och msn -i bar nu liket af den olyckliga qvinnan, som lifvit återfunnen . under Mariebrons hvalfbågar. Hon var död, och all hjelp var fruktlös. Det var