Dagens Nyheter – 28 juli 1866, sida 2

polisvaktkontoret och i går uppförd till polisdomstolen, der han för fylleri blef dömd till 10 rdrs böter. Han hade dagen förut utbekommit sin aflöning och böterna betaltes genast. Svårt regn. Måndagen d. 16 i denna månad på aftonen inträffade under åskande ett svårt slagregn med hagel i den omkr. 90 gårdsnummer stora Solfvarbo by af Gustafs socken i Dalarne, hvarutaf den växande rågoch vårsädsgrödan till stor del, och gräset, som då ännu icke blifvit afbergadt, till någon del skadades för nästan alla byinvånarne. 0Ovädret öfvergick en sträcka af vid pass en fjerdedels mil. Förlusten för nämnde bys befolkning, genom den sålunda inträffade skadan, är betydlig. Efter verkställd sym och uppskattning af skadan ämna de deraf drabbade söka undsättning af staten och nödhjelpsfonden inom länet. Till Wärends frivilliga skarpskytteförening öfverlemnades högtidligen i söndags eftermiddag, efter slutad gudstjenst, i Wexiö, en både dyrbar och smakfull fana, förärad af en gifvarinna, som önskat förbli okänd och som för kort tid sedan, till mångens djupa sorg och saknad, i frid och välsignelse slutit sina ögon tillsammans i den eviga hvilan. Gåfvan frambars emellertid, enligt uppdrag, af fabrikören J. Svahn. Egendomshandel. Grosshandlaren E. Biljer har af landtbrukaren A. Fagerlind tillhandlat sig den i närheten af Falköping belägna egendomen Hasslekärr, med gröda och inventarier, för 88,500 rdr. En fåvgad elg. Från Ytterlännäs skrifves till Hernösands-Posten: En dag under veckan före sistförflutna Hammars marknad befunno sig två 12åriga gossar från Eds by inpå skogsmarken, nära 13 mil från byn, vallande boskap, då en dem medföljande hund började häftigt skälla. Den ena gossen sprang genast fram till stället för att se efter hvad hunden skällde på, hvarvid han upptäckte ett i en rishög liggande ovanligt djur, det han trodde vara en björn. Förskräckt flydde han genast tillbaka till sin kamrat, hvarpå de båda åtföljdes till stället. Den andra gossen aamärkte då genast att djuret icke hade några klor och kunde således icke vara någon björn. Följden blef, att de nalkades det helt oskyldiga djuret och beslöto att medtaga det hem, hvilket ock skedde, ehuru med stor möda, emedan djuret måste bäras hela den betydliga vägen. Efter 3 timmars ansträngningar kommo gossarne, uttröttade, lyckligeu hem med sitt byte. Den ena gossens fader, bonden Eden, igenkände snart i djuret en nyss framfödd elgunge af hanslägtet. Han tog vård om ungen, men anmälde saken genast för distriktets länsman, hvilken straxt gjorde förfrågan hos konungens befallningshafvande om hvad med denna kalf var att göra. Konungens befallningshafvande lärer ej vetat någon annan utväg än att skrifva till högre ort med förfråg.n i ämnet. Imellertid födes kalfven af Eden. Han tycker mest om gröt och mjölk samt något litet bladgräs. För att åtkomma detta måste han falla på knä, emedan halsen är alltför kort för att nå marken. Kalfven är eljest temligen drygfödd — omkring en kanna mjölk åtgår om dagen, oberäknadt gröten. — För öfrigt ser han skranglig, nästan vanskaplig ut. Höjden är 5!. qvarter och längden i det närmaste densamma; hufvudet är stort och öronen ett helt qvarter långa. Han är eljest mycket tam och folkkär samt infinner sig gerna vid tillronet: Pålle. Räddning ur lifsfara. Från Smedjebacken be: rättas, att tvenne unga fruhtimmer, mamsellerna Sewon och Carleberg, samt jernsvarfvaren Sannbergs 15-årige son tillsammans lyckats från drunkning rädda en flicka af årets nattvardsungdom:; Flickan, som begifvit sig ned till den nedanför Hagstedtska inrättningens hus belägna brygga, för att dricka, hade dervid fallit i vattnet, som hastigt förde henne emot valsverkets uppdragna damlucka; Hennes fara varsnades genast af m:ll Sewon, och det dröjde icke länge förrän de andra båda på hennes rop tillskyndade. Mamsell Carleberg kastade sig i en vid stranden liggande båt och styrde den utan betänkande ned åt den starka strömmen. Ynglingen Sannberg hade emellertid redan hoppat i vattnet och lyckats få tag i den drunknande, hvilken han äfven höll uppe tills m:ll Carleberg anlände och i båten upptog den i lifsfara sväfvande flickan. Beklagansvärdt, Från Smedjebacken skrifves: Sistlidne söndagsafton, då kaptenen Svensson, förande ångaren Strömsholms kanal, på resa från Stockholm ankom till sjön Öfra Barken, erbjöd han be: redvilligt att taga några der liggande jakter på släp, hit upp till Smedjebacken; den jakt som lade sig närmast ångbåten fördes af skepparen Fredrik Ahlström. Sedan bogseringsände utstnckits och tagits ombord af ångbåten gick denne framåt; men Ahlström, som samtidigt lösgjorde tågändan från den pollare i jakten der den först varit fästad för att anbringa den å annat ställe, lyckades äfven häruti; men fastnade dervid med foten i en snärja å trossen, som ögonblickligt afslet foten med sådan kraft, att densamma slungades öfver bord. Som cj lasarett, eller ens sjuksal (Gud bättre snart förhållandet!) finnes här eller i grannskapet, — och den olyckliges transporterande till Falun på hjuldon, alltid skulle blifva ytterst smärtsamt, — affördes han, sedan doktor Loenbom gjort allt hvad göras kunde, för att bereda honom lindring, till