Dagens Nyheter – 27 juli 1866, sida 2

na 7 Rn Carlborgs Diurhage. Inom denna hage hålles under sommaren nästan hvarje söndagsafton kl. 5 å 6 tiden gudstjenst af andligt sinnade och der predikar hvarjehanda lekmän med mera värma än det ordinerade presterskapeti allmänhet. Ifter predikan afsjunges några af Sions sånger, hvarefter kollekt insamlas till något välgörande ändamål. Vid dessa andaktsstunder ser man ofta så väl högre beföl som en mängd kadetter från Carlberg närvara. Några famnar derifrån, inom samma hage, är under samma tid ofta lottdragningar, musik, lek och dans, en stark kontrast mot det andliga skådespelet. BESSAIEKALAATESTAR Hämmad sjöfart, Gotlands läns Tidning för sistl. fredag innehåller följande: i Vi hafva tills dato ej påpekat den nästan besynnerliga qvarstad, hvarmed de flesta i gotländska hamnar f. n. liggande fartyg äro belagda och hvartill orsaken är att söka icke uti krigiska eventualiteter eller af missgynnande konjunkturer tvungen overksamhet, utan helt enkelt i en kungl. förordning af den 21 dec. 1865, som anbefaller uppmätandet af alla svenska fartyg under tiden från den 1 juli d. å. Till följd bäraf måste alla i svenska hamnar från nämnde tid befintliga fartyg underkasta sig den föreskrifna mätningen och förnekas att innan sådan blifvit verkställdtill utrikes ort klarera. En sådan förordning kan på hvilka platser som helst, hvarest lifligare sjöfart idkas, förorsaka ej ringa förlust och obehag. men synnerligast på Gotland, som i så många hänseenden, och icke minst härvidlag, blifvit stjufmoderligt behandladt. För staden Wisby och Gotlands alla landthamnar finnes f. n. härstädes en enda skeppsmätare anställd med station i Wisby. Denne ende person iar således sig uppdraget att resa provinsen kring vid förefallande mätningar, och som de respektive hamnarne ligga temligen aflägset från hvarandra, torde åtskilliga resor få göras och icke så ringa tid åtgå innan alla f. n. liggande fartyg hunnit uppmätas, synnerligast som ett temligen besynnerligt och tidspillande sätt för verkställandet häraf gjort sig gällande. Om på en landthamn f. n. ligga trenne fartyg, som dit anländt under loppet af samma vecka, men med en dags eller timmas skillnad, och det först anlända biifvit till mätning en timma förr anmäldt, utreser skeppsmätaren till platsen och uppmäter detta, men ej de öfriga, reser tillbaka till staden och derifrån i samma ärende till en möjligen åt motsatt håll belägen plats och derifrån åter kanhända tillbaka till förstnämnda hamn för uppmätande af det andra fartyget och på så sätt alltigenom. Vi känna visserligen icke närmare till instruktionen för skeppsmätare, men taga för gifvet, att den anbefaller mätning i ordning efter anmälan, ett stadgande, hvilket med desto större noggrannhet blifvit följdt, som detsamma äfven tillerkänner såväl mätare som biträden en ganska vacker reseersättning samt dagtraktamenten. Eget förefaller det likväl, att tillfölje af helt opraktiska förordningar en hel provins sjöfart under veckor, kanske månader, skall, på sätt nu sker, hämmas. Mycket kunde tvifvelsutan hafva afhjelpts medelst flera skeppsmätares anställande, något som dock ej af kungl. tullstyrelsen, betänklig i åminnelse, med skäl kan begäras. I detta hänseende, liksom i så många andra, är det den enskilde som blir lidande för de lagstiftandes obekantskap med de specialiteter, som in praxi inverka ofantligt på en förordnings tillämplighet, men som oftast af dem med förnämt förakt negligeras. Beografning, Öfverstelöjtnanten friherre OC. G. Rålambs begrafning försiggick högtidligen förliden söndag på aftonen. I processionen såg man den aflidnes 83-årige sörjande fader, f. d. landshöfdingen frih. Rålamb. Prestafven fördes af majoren frih. Lagerbring, hyendet med ordenstecknet bars af majoren Bohm. Jordfästningen förrättades af akademiadjunkten kyrkoherden Collinder. Uplands regementes rusikkår utförde sorgmusik före och under akten. . Qiyckshändelse vid Upsala-lernvägen. Sistl. lördag vid middagstiden, då ett gruståg på väg härifrån till Bergsbrunna skulle passera öfvergången vid Säfja postväg i Danmarks socken, inträffade att timmermannen vid jernvägen C. P. Alm från Wänge socken sprang öfver banan för att stöta på den på andra sidan sittande och såsom han trodde sofvande banvakten. När han fann denne vaken sprang han oaktadt banvaktens varnande rop tillbaka, men detta lyckades ej bättre än att lokomotivet, som gick med en fart af 30 fot i sekunden, träffade och kullstörtade honom på banan, der han dock blef så lyckligt liggande, att tåget gick öfver honom utan att han erhöll flera skador, än dem han fått genom stöten mot lokomar oh -. .