Dagens Nyheter – 27 juli 1866, sida 1

Reformmötet i Hyde Park. Såsom i gårdagsnumret af denna tidning berättades bar polisen i London med våld skirfgreat ett folkmöte, som var utlyst att hällas i en af de förnämsta promenadparkerna i inom den engelska hufvudstaden, och dervid det skulle uttalas folkets misstroende emot dena nya konservativa minisicren, hvilken är fiende till all reform al epresentationen. Inrikesministern hade på förhand utfärdat ett förbud mot att hålla offentliga möten i parkerna, och lordmajoren hade kungjort att polisen skulle vind hvart och ett sådant möte. I anlednieg af detta förbud säger en al de engelska Udningane. Det gifves icke mer än en enda förklaringsgruud för den tillämnade åtgärden att hindra mötet. Detta är sammankalladt i ändamål att befrämja representationsreformen. Tror någon att det skulle ha mött lika motstånd, om det bade varit sammankalladt för att Jyckönska den nye premiervainistern lord Derby till hans nya embete? Nej, i sådant fall skulle inrikes ministern Walpole visst inte ha tänkt stort på det beskedliga och ordentliga folkets rättigheter, som brukar promenera i parken. — Eller om mötet hade haft till syfte att uttala folkets goda vilja att offra ytterligare några hundra millioner pund sterling för att bygga en ny flotta, såsom sjöförvaltningens gamle ordförande enfaldigt nog föreslagit, då skulle man visst ha på allt sätt gjort till viljes dem som utlyst mötet och till och med gerna låtit bygga upp ställningar, att sätta modeller till tornf arlyg på. Men det är tanken på reform, som de nya ministrarne icke kunna lida. En storartad demonstration, under den fullkomligaste ordning, till förmån för de konstitutionela rättigheternas meddelande åt ett större antal af landets inbyggare, bringar dem alldeles utom sig. De våga icke öppet sätta sig emot reformmöten, men de säga, att män af arbetsklassen icke få sammanträda på öppna platser eller gator, emedan det skulle hindra trafiken och störa de kringboende; ej heller få de samlas i parkerna, emedan dessa äro helgade åt de välborna dagdrifvarne och demi-monden samt åt vadhållningsbörsen. A andra sidan, om arbetsklassen icke håller möten, så anfaller det konservativa partiet den i parlamentet för att den är så likgiltig för allmänna ärender, och säger att den icke duger till att taga någon del i valet af lagstiftare. Således skall folket icke få något tilifälle att uttrycka sina tankar, om det icke skall hålla möten på öppna fältet, långt utanför staden. Vi fråga på fullt allvar, om någon af de småtyranner, som grefve Bismarck just nu håller på att göra ända på, någonsin har vågat behandla sitt folk med samma retsamma kitslighet. Nej, icke ens Bismarck sjelf har vågat hindra offentliga möten i Berlin, och i Österrike får folket begagna de allmänna platserna för hvad lagligt ändamål som helst. Det är bara i det konstitutionela England, som de styrande siälla sig hinderliga emellan medborgar