Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 2

Mamsell Gelhaar, ehuru ung, har länge tillhört denna scen och utan smicker kan sägas, att hon varit en prydnad för densamma. Flitigt använd i opera-comiquen, har hon der alltid varit sedd med lika nöje, och mången skall vid hennes afskedshögtid tänka att det är en icke ringa förlust vi göra, aå denna artist öfvergifver Stockholm. En ny pianist. De, som i lördags besökte industriutställningen, öfverraskades af all från ett af pianoinstrumenien höra musik utföras med en ovanlig färdighet, så att drottningen, hvilken då besökte utställningen, stannade tillika med flere audra personer för att åhöra konstnären, som var en helt ung man. Det sades vara pianisten Ednard Hetz från Frankfurt am Main, hvilken i Tyskland anses vara den skickligaste bedömare af pianon och gjort sig så ryktbar, att han blifvit föremål för ett i Berlin uppfördt lustspel Piano König Hete,. Ett faktum är att de flesta tonkonstnärsföreningar i Tyskland lära hafva antågit pianos efter Hetz modell, och Liszt med flere musikaliska auktoriteter påstås anse de af hr Hetz konstruerade pianos för de bästa i nuvarande tid. Drottningen lät genom tjenstgörande kammarherren anmoda hr Hetz att spela något mera. Mag. Aug. Jahnkes nybildade unga nationalsångareqvartett, hvarom vi förut i JM 454 af denna tidning berättat, hade igår afton till Nedra börssalen inbjudit ett större antal sångens vänner för afhörandet af deras prestationer. Dessa vitnade om såväl ett träget arbete, som kärlek till sången, både hos läraren och sångarne, hvarförutan den ovanliga ensemble och utmärkta nyansering vid utförandet, som här förmärktes, ej kunna uppnås. Den unga svenska nationalsångareqvartettens första sångarfärd anträdes om några dagar. En liten Lappska visar sig mot kontant betalning. För kontrastens skull har man till förevisningen valt en lokal midt emot hvalfisken vid Wahrendorffsgatan.