Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 2

ej stod i något samband med hyrkuskverken, och anförtro honom att återlemna plånboken till dess rätte egare. Vännen skulle tillställa Lebdnard den utlofvade belöningen och för egen del helt säkert nöja sig med ett ringa kommissionsarvode. Denne var en mindre förhärdad skurk än den andre. Utan att bevärdiga honom med ett svar gick Leonard att meddela sitt bryderi åt en förtrogen kamrat, som just då var sysselsatt med att i stallet betsla sin häst. Den tredje rådgifvaren var just samme Joli vet, hvilken jag har att tacka för så många upplysningar rörande Leonard. Han erinrade sig snart, att det inom polisbyrån funnes en särskild afdelning, som tager vård om alla hittade föremål, hvilka der klassificeras och förses med etiketter med lika stor noggrannhet som föremålen uti naturhistoriska museum. — Spring genast dit, min gosse, sade han, det skall förskaffa dig dina principalers aktning, och du blir kanhända omnämnd uti morgontidningarne. Ingen kan veta om du ej får det Montyonska priset utaf kungliga akademien till belöning för din redlighet! Det skulle ju vara en rätt vacker drickspenning? Leonard sätter sig upp uti kabrioletten för att bege sig till polisbyrån, men på vägen erinrar han sig att specialbyråns tjenstemän ännu ej anländt; den tid, som han använde att vänta på dem, kunde han bättre använda för att nå sitt mål; plånbokens snara återställande. . Sina principalers aktning, tidningsannonsen och äfven Montyonska priset, allt har han, i hopp om att förkorta ägarens oro, redan glömt: Plånboken kunde ej tillhöra någon annan än