Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 1

TILOILCIHET I NS Lana. I samma stund sov: starka förebud antyda alt lugnet snart skal. vara återstäldt på koutt nenten, stiga ovädersmoln upp så Storbritanien: dimmiga himmel. i Dit telegram, so m en vän i Lo till oss deritrån sistl. tisdagseftermiödeg, i som ej hann blo förri don afsänd r i går onsdag Kl. piss 11 of. in, berättar nemligen: Bit reforinm! ste som hölls i gär måndag Hyde Park, r! ktadt met den nya ministören, klof afbrutet af polis och soldater. Många blefvo slagu? . Beslut är fattadt att on depatation skal i uppvakta drottningen angående denna sak, Alla, soxsa följt med den sednaste månadens händelser i England, haiva varit beredda på, Mt der sawt skulle komma till starka rörelser i anledaing af representationsfrågan. År 1832: skedde, efter en häftig påtryckning från folket; en reform i sättet för engelska riksförsavalit gens utväljande och sammansättning. Reformen gick ej på långt när så vidt som mång:: hade önskat. Nästan hela arbetareklassen blef fortfarande utestängd från valrätt. i Klagomålen häröfver blefvo år efter år allt högljuddare: Flera ministerer förespeglade benägenhet för reformen för att komma till väldet, men narrade folket, såsom de monarkiska och aristokratiska styrelserna ofta göra. Lord Palmerston var den som egentligen motrverkade reformens utsträckande, ty han fruktade att det skulle leda till minskning af den makt, engelska högadeln nu innehar, att nästan alldeles ensam styra England. Så snart lord Palmerston var död och grefve Russell hade blifvit preminerrinister företoz han sig att söka ytterligare utvidga 1832 års reform, i hvars genomdrifvande han hade haft stor del. Han framlade ett förslag till ny valordning, hvarigenom ytterligare en eller annan million män skulle blifva berättigade att tillsätta rikets representation. Det radikala partiet i landet, under ledning af den utmärkte Johu Bright, var långt ifrån belåtet med förslaget, emedan det såg, att ännu flera millioner redliga och förståndiga män skulle förblifva uteslutna från valrätt; men det ansåg klokheten fordra, att arbeta för förslaget, emedan det ändock innebar ett framåtskridande i den rätta riktningen. (Alldeles som här i Sverge i fjol.) I alla delar af landet höllos talrika möten, hvarest tusentals män uttryckte sin önskan, att parlamentet måtte antaga förslaget; och detta gick slutligen äfven till sina grunder igenom med ett halft tjog rösters öfvervigt. Men kort derefter kom det åter till omröstning i underhuset öfver en vigtig detaljbestimmelse i förslaget. Regeringen tappade voteringen, och i följd deraf begärde ministeren sitt afsked. Folkets missnöje visade sig genast. Under flera dagar blefvo sådane ledamöter af underhuset, som hade talat emot förslaget, mottag