Dagens Nyheter – 24 juli 1866, sida 1

att bereda en i ögonen fallande plats, eller att på annat sätt fästa vederbörande jurys npp: märksamhet på. Detta är icke förunderligtioch icke oursäktligt; det vore mera förundransvärdt om juryerna på ett så vidsträckt och så svårt fält icke skulle ha gjort sig skyldiga till något fel. Dessa fel måste kännas smärtsamma för dem, som drabbas af följderna, och billigt må bedömas, om de, som anse sig lidande, hogljudt ntgjuta sinn klagan. Enahanda klagan har hörts vid verldsexpositionerna i London och Paris, och man har der sett att många utställare, som icke fött priset den första gången. hafva eröfrat det den andra. Sålunda utjemnar tiden allt. Ser man på hela den långa förteckningen öfver de prisbelönta, så lärer man dock icke: kunna neka att desse allmänneligen äro väk förtjenta af det erkännande, som kommit dem till del. Förteckningen öfver de med silfveroch bronsmedalj belönade inrymmer en mycket stor del al de svenske industriidkare, hvilka redan forut hafva i det allmänna förvärfvat sig ev förtjent beröm och en stor afsättning för sina tilliverkningar, och hvilka således med heder och godt medvetande kunna mottaga centraljuryns sigill å allmänna opinionens dom. Den högtidliga bekräftelsen har kostat mvycket för dem som vunnit den. Få af de hundratusen åskådare, som besökt industriutställninger, veta huru mycken uppfinningsrikhet, huru mycket omtanka, arbete och penningar det kostat exponenterna att åstadkomma allt det vackra, goda och väl uppställda, som nu fägnar blicken. Men alla, tro vi, fastän de icke känt fulla värdet af dessa uppoffringar för den inhemska industriens ära, hafva gjort full rättvisa åt den hedrande iärelystnad som varit drifijederu. Sjelfva ceremonien var icke så storartad och pompös som vid utställningens öppnande, och behöfde knappt vara det. Fn anmärkning, som man ej kan undgå att upprepa, är, att H. M. konungen bar smildäörunitorm. Såsom konung har majestätet af ålder en helt annan uniform: finner en konung obeqvämt eller löjligt att vid sitt offentliga uppträdande bära denna, så synes det vara riktigast, att han bär den rotlitära uniformen bland militärer och den civila klädseln bland civila. På industriens, likeom vid litteraturens och vetenskapens högtidsdagar är svärdet fremmande. Ett lands regent är icke i första rummet militär. Lagars stiftande, lagars skipande, religionens vård, den allmänna hushållningen, vetenskapen, konsten, allt hörer under konungen — hvadan då 1 det yttre gifra stöd åt den tanken, att det militära anses lika hufvudsakligt införlifvadt med konunssamal ten här som i Preussen?