Dagens Nyheter – 24 juli 1866, sida 1

Gårdagen var en angenäm dag för många af sverges industriidkare. De mottogo då de belöningar som industriutställningens centraljury tillerkänt dem för deras större eller mindre förtjenster. Ofver sjelfva höogtidligheten finnes en beskrifning på annat ställe i bladet. Dessa utmärkelser ega ett högt värde. De härröra icke från godtycket hos en enskild man; ej heller bero de af förslag utaf en landshöfding, president eller regementschef, som kanhända gjort mera afseende på personliga förhållanden än på förtjenst; ej heller har tur och anciennetet någonting att göra med detta slags utmärkelser. Rang och ålder göra här ingenting till saken. Den man som börjat sitt yrke i år kan få silfvermedaljen lika väl som den, hvilken redan grånat i yrket; och sjelfförsörjaren kan biifva delaktig af samma utmärkelse som den största fabrikant. Det är jemnlikheten och rättvisan som göra industriutställningeus silfvermedalj mera värd än konungamaktens mnordstjerna — som ställa bronsmedaljen öfver wasen, och båda långt öfver fredstidens svärdsorden. Utan tvifvel gifves det många utställare som, under cet att de, som vi tro, hysa denna åsigt om värdet af centraljuryns belöningar, likväl förmena att rättvisa icke alltid nu gjort sig gällande vid deras tilldömande. Och utan tvifvel kunna somliga af de klagomål, som ofta i detta hänseende förspörjas, vara berättigade. Det är väl tänkbart att, ehuruväl det invalts i klassjuryerna män af alldeles oomtvisteligt anseende för redbarhet och praktiska kunskaper, dessa juryer dock icke kunnat tillräckligt uppmärksamma hvart och ett af de tusenfaldiga föremål, som varit underställda deras pröfning. Det är möjligt attjuryerna understundom hafva förbisett någon artikel, som dess utställare af blygsamhet eller bristande omtanka underlåtit Ar