Dagens Nyheter – 21 juli 1866, sida 3

de uppträda som en stax med inflytande; har. det i Österrike sett sin farligaste fiende. Afundsjukan mellan det protestantiska Nordtyskland , och det katolska Sydtyskland bar vid in-: tet tillfälle. förnekat sig och vi återfinna den i alla de sednare perioderna af dessa staters historia. Det skulle vara lätt att namngifva många preussiska statsmän, som den ena efter den andra kämpat för att krossa Habsburgarne. Men vi vilja.blott med ett par ord dröja vid en af dem, den nuvarande premierministern i Preussen, grefve Bismarck. Det är egentligen han som framkailat det — snart sagdt inbördes — krig i Tyskland, som ännu icke är utkämpadt. Grefve Bismarck är född år 1807 i Brandenburg och är af en temligen fattig slägt. Sina första ungdomsår tillbragte hån vid universiteterna i Göttingen, Berlin och Greifswald: man finner-dessutomi-i några tyska. skrifter berättadt, att:han äfven tjent som militär — antingen vid landt värnets jägare eller i ett gardesregemente — men i måhända pålitligare källor förnekas detta, utan att vi kunna afgöra, hvilketdera påståendet är sannt; På den förenade Landtdagen 1847 uppträdde grefve Bismarck redan som en af de ifrigaste bland kämparne på yttersta högern: det var der hän framkom med det bekanta, af alla liberala så häftigt bekämpade, yttrandet, att cpreussärne i frihetskrigen endast och allenast kämpat mot fransmännen, men alldeles icke för dess författning, Detta yttrande har han s.dermera satt i system, det han med oböjlig trohet följt och förfäktat vid det beryktade parlamentet i Erfurt och i den preussiske Kammaren, der han alltid röstat på de förslag, hvilka gått ut på att öka konungamakten på representationens bekostnad. Under de sednare åren användes han ofta i diplomatiska beskickningar. Han har varit preussiskt sändebud vid förbundsdagen i Frankfurt, der han förnämligast gjorde sig bemärkt genom det högdragna, nästan ohöfliga sätt, på hvilket han bemötte österrikiska sändebudet grefve Rechberg, samt i Petersburg och Paris, tills han ändtligen 1862 blef chef för kabinettet i Berlin. Såsom sändebud i Petersburg arbetade han af alla krafter på ett förbund mellan Preussen, Ryssland och Frankrike. Men på hvar och en af de ansvarsfulla poster han beklädt, har han utmärkt sig i det, som vi anse vara hans förnänrsta egenskap — en exempellös energi och fasthet.