Dagens Nyheter – 20 juli 1866, sida 2

Tyska förbundsförsamlingen hade sa brådtom att komma ifrån Frankfurt, när den vädrade preussarnes annalkande, att den beställde sig ett extratåg på jernbanan. I Prag togo preussarne 36 lokomotiver och några hundra passagerarevagnar, hvilket innefattade en oskattbar fördel, då trafiken på alla böhmiska banor snart öppnas för preussisk räkning. Generallöjtnant von Moltke, som uppgjort preussarnes fälttågsplan, är infödd dansk, men har varit mer än 40 år i preussisk tjenst. Konungen af Hannover har anländt till Wien. Konungen af Sachsen har deremot, af fruktan att Wien skulle vara hotadt, begifvit sig till Ofen: Krigsministeren i Wien packar in för att begifva sig till Ofen, censurstyrelsen packar in och beger sig till Gratz, och telegrafstyrelsen packar in och far någon annorstädes. Två af de större Wienertidningarne bereda sig också att utvandra. Bäjerska kavalleriets tapperhet. För några dagar sedan, efter striden vid Hänfeld, mellan Preussare och Bäjrare, blef en stor landsträcka i trakten kring Wiärtzburg plötsligt försatt i stor förskräckelse, i det en hop bäjerska kavallerister kommo ridande i sporrsträck och öfverallt utspridde nyheten, att preussiska armen var tätt 1 hälarne på dem. En Nirnbergertidning yttrar derom: Jag frågade flera utaf dem noga huru det förhöll sig, och de ljögo otroligt. I sin oerhörda förskräckelse för preussarne redo de trettio timmars väg. Och från Wiesentheid skrifves den 9 juli: I anledning af berättelsen om ett förment öfverfall på en bäjersk kavalleri-reserytrupp nära Gersfeld, tillåter jag mig att upplysningsvis meddela följande fakta. Dagen efter striden ankommo till Gaibach inemot 200 man flyende kavallerister, hvilka kl. 1 på natten lemnat stridsplatsen och skyndsamt drvagit sig tillbaka öfver Brickenau och Schweinfurt till Gaibach, således omkring 20 timmars väg från stridsfältet. Men icke heller der ansågo de sig säkra, utan skyndade samma dag till Wärzburg. Derigenom tillryggalade de i en sträcka åtminstone 24 timmars väg. Officerare, som tillspordes af gamla bepröfvade militärer, hvarföre de icke upp sökt sin hufvudkår, svarade, att preussarne voro tält efter dem. De unnade sina hästar knappt en halftimmas rast, för att gifva dem litet bröd, som befolkningen skänkte dem. Om flyktingarne endast sett sig om på höjderna vid Gaibach eller om någon utaf dem stigit upp på den till minne af författningen uppresta pelaren, der man har utsigt öfver åtminstone en 30 timmars vägsträcka, så skulle de kunnat öfvertyga sig, att ingen enda preussare syntes vidt och bredt omkring. Kamraterna sökte urskulda sin fega flykt med föregifvandet, att 7 kavalleriregementen blifvit tillintetgjorda, flera generaler dödade eller fångne, andra såsom förrädare öfvergått till preussarne, som hållit vagnar i beredskap att upptaga dem. Hvad skall man säga om sådana soldater? Hela trakten allarmerades, landtfolket packade in sina dyrbarheter och på ett ställe drog hela befolkningen från sina hem med sina kreatur och tillbragte natten under bar himmel. Hela skaror af unga menniskor flydde af fruktan att bli instuckna i preussarnes leder. I de af preussarne besatta länderna ha de allmänna finanserna lidit stor skada. Kurfursten af Hessen-Kassel väntade väl förgäfves på statskassans utlemnande, men konungen af Hannover lät, utom sin privata förmögenhet, föra till London 3 millioner rdr af statens penningar. Aunu värre förfor general Gablenz. Före sitt aftåg ur Holstein lät han, trots regeringens protest, ur statskassan bortföra nära 900,000 rdr. Dessutom voro nödiga åtgärder redan vidtagna att lyfta 2,500,000 rdr hos nordtyska banken i Hamburg, då preussiska regeringen i rättan tid fick kunskap derom och förbjöd banken att utbetala penningarne. De direkta fördelar preussarne hittills vunnit af kriget, äro, enligt officiela uppgifter, ofantligt stora. De efter intåget i mellanstaterna af preussarne besatta områdena, omfatta icke mindre än 1612 qvadratmil, hvaraf belöpa sig på Hannover 698, på Holstein 155, Kurhessen