Dagens Nyheter – 20 juli 1866, sida 2

kan blifva en källa till stora olyckor? Jag vädjar till er redbara karakter, min fru, jag vädjar till er moderskänsla!..: Han har skrifvit till henne! tillstå det. — Jag kan ej förneka att så är. — Ett bref!... Den eländige!;::. han har vågat! — Men detta bref har icke blifvit lemnadt till er dotter. Jag har det i mina händer. — I era händer min fru? ... Visa mig det; Jag fordrar att ni skall visa mig det. — Här iär det, sade då Gustafs mor; efter att ur sin byrå ha framtagit ett omsorgsfullt hopviket papper. Uttala er dom öfver den, som skrifvit detta. Hertigen tog ifrigt emot papperet och läste hvad som följer: Er far har uppfört sig mot mig såsom en barbar; är jag honom så underlägsen att han rättvisligen kan behandla mig med förakt? Jag älskar er; ni älskar mig, hvad behöfves mera för att vi skola bli förenade och lyckliga? Er Jar har tadlat grefve Vermanton för hans oskickliga beteende, detta var mycket mindre ovärdigt än hans eget. Ve öfver de föräldrar, som sätta rang och förmögenhet framför kärleken och naturen! Julien. Förvånad såg han upp. — Marie! utbrast han; Marie! är det ni? — Ja, herr hertig, ja, det är jag... mig vill ni beröfva min son, min son, den enda varelse på jorden, som numera älskar mig. Hertigen förde handen mot sin panna och förblef en stund orörlig och tyst. Under denna stund geuomgick han i minnet sin ungdoms