Dagens Nyheter – 19 juli 1866, sida 2

gen; kostnaden derför går till 12 rdr 50 öre stycket. Kriget i Böhmen. Från Times korrespondent i österrikiska lägret föreligga vidlyftiga berättelser om slaget vid Königsgrätz och österrikarnes återtåg. Han påstår bestämdt att slaget hade varit till fördel för österrikarne, då preussiska kronprinsens armås ankomst gaf det en annan vändning. Han tror också att ännu i sista ögonblicket ett djerft angrepp af det ståtliga österrikiska kavalleriet möjligen kunnat afgöra slaget till fördel för österrikarne, och talar med beundran om regementenas hjeltemodiga tapperhet under hela den långa, heta bataljdagen, samt om artilleriets bragder, hvilket i förening med kavalleriets uppoffringar under betäckanadet af reträtten ensamt har förtjensten af att återtåget icke urartade till vild flykt. Deremot tadlar han att österrikiska generalerna icke bättre begagnat den för dem gynsamma terrängen till förskansningar och att staben genom öfverbefälbafvarens hemlighetsfullhet, icke varit bättre invigd i bataljplanen, hvilket gifvit anledning till flera missstag. Korrespondenten skildrar på est mästerligt sätt österrikiska armtens återtåg, och gör full rättvisa åt dess tapperhet. Menu desto skarpare tadlar han det lögnoch bedrägerisystem som var organiseradt hos österrikarne för att missleda både inoch utlandet, rörande händelserna på krigsskådeplatsen. Om Benedek yttrar han, att officerarnes tillgifvenhet och soldaternas kärlek till hans person efter det olyckliga slaget voro måhända ännu större än förut: En Berlinertidnings korrespondent från krigsplatsen berättar, att man två dagar efter slaget vid Königsgrätz, således den 6 juli, (upptäckte vid byn Lipa, der egentliga striden mot kronprinsens armå utkämpades, en österrikisk förbindningsplats, derEman qvarlemnat 325 sårade utan värd. Naturligtvis voro en del redan döde, under det de öfrige befunno sig i ett förfärligt tillstånd. Detta är följden af att Osterrike icke biträdde konventionen i Gentve af 1864, om sårades vård i fält, i anseende till dess sjukvårdsanstalters förmenta förträfflighet. — Längre ned i samma bref heter det: På hotellet i Reichenburg kom jag i samtal med några officerare af 27:de preussiska regementet, hvilka talade med mig om sin ställning i striden vid Sadowa. Posterade i en småskog, der de trodde sig fullkomligt skyddade, blefvo de under 3 !2 timmas tid öfversållade med ett hagel af granater och kartescher, liksom någon skulle tömt hela säckar med kulor öfver dem; Österrikarne hade på förhand markerat afstånden genom att på vissa ställen skala barken af träden. Derför är det ingenting underligt alt alla officerare vid regementets fusilierbataljon fallit och att nu den yngste, dagen före bataljen till sekundlöjtnant utnämnde landtvärnsofficern redan förer ett kompani.