Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

. NN -— REA —— Dånande hofslag afbröto honom, och då alla nyfikna vände sig om, sågo de Jenkins komma framsprängande på en genomlöddrig häst. Hans ansigte var likblekt, håret fladdrade i vild oordning och kläderna voro sönderrifna och fläckade af blod. Då han kommit fram, slöt sig skaran kring honom. — Jenkins! ropade de alla, nästan med en mun, för Guds skull, hvarifrån kommer m? Ett sådant utseende? Den gamle svarade icke, Han såg sig vildt omkring och skulle hafva fallit ifrån hästen, så framt icke tio, tolf kraftiga armar fattat uti honom. De läto honom glida ned på marken; men Jenkins var en utaf dessa naturer, som ej så lätt besegras af smärtan. Endast då skakningen, som förorsakades af den häftiga ridten och som hållit hans ner ver i spänaing, upphörde, svartnade det för hans ögon. Men redan innan han nådde marken, och under det tvenne unga gossar sprungo efter whisky och vatten, hade han hemtat sig. ee Det är redan öfver, mina barn, sade han, och jag tackar er; jag har ridit nåsot för häftigt, och derigenom ådragit mig ondt i ryggen. — Men hvad har händt er? utropade Ashley. Ni är ju blodig! — Pryglad, mumlade den gamle med samraanbitna tänder. — Pryglad, ni! utropade skaran enstämmigt, af hvem? — Utaf Regulatorerna, svarade den gamle bittert. Men gif mig först en bägare whisky, barn, ty jag börjar nu igen se en mängd stjer