Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

j MaSbr octhalllas, att, HUKasom de hela dagen ) kämpade tappert och manövrerade förträffligt, skedde äfven deras återtåg i god ordning. Om Benedek i dag fick grundligt plikta för sina lystnader på Berlin och sitt skryt mot Preussen, så bestrida honom dock icke hans motståndare den förtjensten, att hafva på bästa möjliga sätt häfdat sitt anseende såsom härförare. Österrikarne torde emellertid efter detta slag nödgas erkänna, hvad som redan af förspelen bort vara dem klart, att de icke äro den preussiska armen vuxna, och derefter en gång för alla rätta sina anspråk för framtiden. Då kan det blod, som flutit vid Sadowa, i sinom tid bära sina goda frukter. Fiendens förföljande utfördes till en början af de nämnda truppafdelningarna och fortsattes af 5:te armekåren och den Herwarthska armån. Fienden förjagades från Königgrätz åt Pardubitz till. Anda till kl. 9 på aftonen dånade ännu kanonskotten och fortfor striden mellan de vikande kårerna och Herwarths förföljande arm6. Man kan således säga, att striden i går räckte oafbrutet i 14 timmar. Ännu åtestår mig åtskilligt att berätta om de vackra kavallerianfall, som i början af förföljelsen utfördes af våra hussarer, dragoner och ulaner. De Zietenska hussarernas angrepp mot Liechtensteins hussarer, dervid jag var med, skall alltid qvarstå i mitt minne såsom en den skönaste kavalleri-affär. Jag torde få inskränka mig till att i allmänhet intyga att på alla punkter och vid alla handgemäng af kavalleri mot kavalleri, som i dag förekommit, de våra uppfört sig på ett glänsande sätt och i de flesta fall visat sig österrikarne öfverlägsna. Detta hör till de icke minst vigtiga triumferna på denna så segerrika dag; ty sagan om det österrikiska kavalleriets öfverlägsenhet har dermed minskats till sitt verkliga värde och skall för framtiden aldrig blifva trodd af någon preussisk kavallerist. Medan våra trupper äfveu i dag fortsatte att förfölja fienden i riktning mot Pardubitz, red Jag al och an på slagfältet, så länge den inbrytande skymningen och min uttröttade häst, som hade gått oafbrutet sedan kl. half 2i natt, det tilläto. Jag besparar eder gerna en beskrifning öfver hvad jag här såg. Det var en för färlig dag, hvartill icke många motstycken gifvas i den nyare krigshistorien. Oafsvdt de förluster, som tillfogades österrikarne under flykten, hafva de i detta slag lidit en oerhörd manspillan. Jag har, särskildt der garderna stormade, sett fält, som bokstafligen voro betäckta med lik och särade, och der sådana massor af vapen och wmunderingspersedlar lågo om hvarandra, att man icke kunde se marken under dem. Nästan alla byar, genom hvilka striden rasat, stodo i lågor. Men äfven på vår sida äro långt större förluster att beklaga, än hvad som varit fallet vid någon föregående drabbning. Striden vid Sadowa-skogen har ensam kostat förfärligt många offer. Naturligtvis kan det i dag icke ens uugefärligen bestämmas, huru många döda, sårade och fångna, som förlorats å hvardera sidan. Till i eftermiddags skola omkring 19,000 österrikare fallit i våra händer; de öfriga resultaten af förföljelsen måste ännu afvaktas. Inemot 150 kanoner voro tagna redan i går, och desslikes en mängd fanor. Förluster af detta slag hafva vi sannolikt icke alls att uppvisa, men nog torde våra sårade och döda belöpa sig till åtskilliga tusenden. Man vet med säkerhet, att den österrikiska armens alla kårer voro med i den styrka, mot hvilken vi i går hade att kämpa. Huru stor del af hvarje kår fördes i elden, låter dock icke ännu säga sig. Den sachsiska armen uppgick till omkring 25,000 man. På det hela torde i intet fall mindre än 200,000 innan hafva stått emot oss. På vår sida voro alla kårer af 3:dje armen i elden, med undautag af nästan hela den 3:dje; ö:te och -8:de kårerna användes dock icke förrän det gälde att förfölja. Stridskrafterna torde således bafva varit något så när lika på begge sidorna.