Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 1

— Finnes då ingen landstigningsplats utefte hela floden? frågade Jenkins. Den gamle negeru skakade på hufvudet. Detta var allt hvad Jenkivs ville veta och han återvände derföre hem. Han sade ingen ting åt sin hustru, ty han ville ej onödigtvis uppskrämma henne med underrättelsen om det farliga grannskapet. Han tillbragte dagen med att stöpa kulor och slipa sin knif, och mot af tonen gick han till skogen och sköt en hjort så att han, i händelse af en längre bortvaro. hade tillräckligt proviant. Morgonen derpå steg han temligen sent upp, gaf sin ponny rikligt foder och släppte den der efter ut på bete, så att den till aftonen skulle vara uthvilad. Mot middagen företog han, för att fördrifvå tiden, en promenad ut på fältet, hvarest er neger var sysselsatt med att afplocka de öfver sta bladen på maisstånden och upphänga dem till foder åt hornboskapen. Då hördes plötsli gen häftiga stötar uti hornet, hvarmed han hustru eljest bådade till middagen. Vanligtvi utgjordes signalen af en enda länge utkåller ton, men nu utgjordes den utaf flera tätt på hvarandra följande stötar. — Hvad kan det vara, massa, sporde negern mistress blåser så ovanligt i dag. Jenkins sprang upp liksom träffad af ett skott lyssnade ett ögonblick till de klagaude tonern: och rusade derefter i fullt språng hemåt. Sig nalen bådade olycka, det märkte han nog, oci hans händer knöto sig krampaktigt vid tanker på att han lemnat sin bössa hemma. Har bade ej en gång en knif, men nu var det fö