Striden mellan Preussen och Österrike. De secdnasto underrättelserna, som telegrafen medfört, gifva vid banden att ett vapenstillestånd är vära Österrike, besegradt, är villigt att gå in derpå. Preussen, stolt öfver sina segrar, vill fortsätta sitt Viumftåg intilldess att Österrike är fullkomligt förödmjukadt. Men kejsar Napoleon håller i sin mäktiga hand balansen i Europav och säger: härintill skall du gå, men icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig och vid detta tal, understödt af 600,000 bajonetter, torde Preussen hejda sig. Man har ondgjorts öfver Preussarne och deras segrar. Icke underligt. Ingen man med någon känsla för folkens rätt kan vara tillfreds med en regering, som trampar besvuren grundlag under fötterna. Men ännu mindre lärer nägon kunna vara nöjd med det österrikiska -kejsarväldet, som knappast har någon grundlag, utan egentligen är enväldigt. Stridsfrågan i Tyskland är icke den: Skall Schlesvig-Holstein höra till Preussen eller vara ett sjelfständigt förbuudsland? — detta är en obetydlig bisak — utan: skall Preussen vara herskande i den norra hälften af Tyskland, eller skola de särskilta regentfamiljerna styra hvar för sig, en del af dem under österrikiskt öfvervälde? Kan man skäligen tveka om hvilketdera som är förmånligast för folken? Preussiska öfverväldet i Tyskland är tankefrihetens; protestantismens ofvervälde. Det var för det väldet, som Gustaf II Adolf och Sverges och Fiulauds folk utgjöto sitt blod från 1630 till 1648. Österrikes öfvervälde, det är katolicismens, det är trosoch tanketvångets välde — det är allenastyrelse och prestvälde. Hvem vill önska seger och framgång åt dylikt! Preussens nuvarande regeringssystem är fördömwligt. Men det systemet hvilar på konung Wilhelm och tager sannolikt slut med honom. Regenten är Tförgänglig — det konstitutionela system, som följer med protestantismen står qvar. Å andra sidan: kejsar Frans Josef må lefra eller dö, så fortlefver dock det katolska prestväldet i staten. Och mellan två onda ting, hvem tvekar att välja det minsta? När nu Preussen segrar, skall det ske på det vilkoret att de tyska småstats-monarkerna blifva afsatta och deras stater införlifvade med Preussen? Nej, så väl går det sannolikt icke. Det existerar ett tyst försäkringsförbund mellan monarkerna, i kraft hvaraf den ene endast i högsta nödfall afsätter den andre. Man fruktar inom den klasseu vissa vådliga prejudikater. Den katolske konungen öfver det protestantiska Sachsen skall således sannolikt få fortfarande styra sina undersäter; den i alla afseenden blinde konungen af Hannover sina betryckta Hannoverauer o. s vy. Men under Preussens moraliska och materiela inflytande komma dessa folk i allt full att hädanefter stå. Tyskland blir sannolikt vid det fredsslut, som icke kan vara långt aflägset, deladt i ett pro. testantiskt Nordtyskland och ett katolskt Syd. I oo innaas då sö Ian duioninganlate