Jenkins hade trott att hemfärden skulle gå fortare än nu var fallet, men hans häst var mycket trött och sjelf kände han sig utmattad och medtageu. Sedan han kastat tyglarne öfver djurets nals, steg han sjelf af och tillryggalade, för att hålla sig vaken, en stor del af vägen till fots; slutligen blefvo ögonlocken allt tyngre, och då han i alla fall ej kuude hoppas att hinna hem före daggryningen, bestämde han sig för att tillbringa natten under bar himmel. Han njöt alltså några timmars sömn under