ningshornen. Trossen, som nu endast hade sin egen tyngd på förkant och Åström vid blocket på akterkant om salnisgen, rappade efter en 12 å 14 alnar då, till all lycka i olyckan, trossen blef oklar, fastnade i däck och Åström svcisade upp, med snaran om halsen, och blet hängande, utan att kunna röra en hanvd eller fot, c:a 2 fot ofvan märsen. Då hans kamrater, som åsett olyckan, kommo till hans hjelp var han fullkomligt liflös, men sedan läkare och fältskär, som genast efterskickades, anländt och tagit vård om honom, qvicknade han till, ehuru de första dagarne alldeles lam i kroppen. Han är nu jå bättringssägen och man har godt hopp om att han snart skall blifva återställd. Don dödes uppståndelsa. Under den sednare tiden har underrättelsen om teaterdirektör J. F. Smits död gått genom nästan hela landsortspressen, på några ställen åtföljd af biografiska notiser. Nu skrifves från Söderköping, att hr Smitt, frisk och sund, lefver derstädes samt har rätt hjertligt skrattat ät att få läsa sin egen nekrolog, hvilket icke många torde få upplefva.