Dagens Nyheter – 6 juli 1866, sida 1

bjödo till, gick det dem på samma sätt. De försökte tillställa brand, men elden släcktes genast af vatten, som raun ut ur trummor, aubragta inuti sjelfva vallarne. De anföllo med vapen och ville undergräfva förskansningarne; men då hällde de andra kokhett vatten och briunaude beck öfver dem. Ärveuledes vältrade de uvd stora stenar, som föllo öfver de stackars göterna och krossade dem. Bolf frågade sio broder Kettil, huru han tyckte det gick för dem, ban som haft så lysande förhoppuingar, — Det står illa nog till, sade Kettil, och mig tyckes sveakonungen traktera 0s8 med alltför heta anrättvingar. — Oss göres nu behof af annat, genmälde kung Rolt, än skämtsamt tal. Då de hade uppehållit sig förgäfves ien half nad utanför Vileråker, sade Asmund till kung ol: — Vi hafva nu länge varit här och hvar dag utstått mycken möda, icke desto mindre hafva vi ännu j buvnit långre än den dag vi koms mo hit. Mänge hafva stupat och somlige äro särade. — Drerföre vilja vi,. herre, att I utfiunen något råd som duger; eljest är det edra stridskämpars önskan, art få daga hbarifråns ty vi bafva intet avnat än smädelser och åvlöje för vår möda. — Jag kan icke hitta på ett säkert medel att bhfva herre öfver denna stad; dock skola vi göra ett försök. Vi begifva oss til skogs och biuda ihop stora kuippor af grenar samt sätta under dessa stolpar, så höga att en man kan stå derunder och vara skyddad icke aller