Kung Rolf tackade honom för hans anbud och sade sig icke kunna begära bättre. Kort drerefter begaf han sig på väg till Ulleråker. Men der var deras ankomst på förband väl känd. Om natten hvilade de, och på morgonen den följande dagen begärde kung Rolf at få tala med svearnes konung och bad bonom komma ut på vallen, för att de måtte höra hvarandras ord. Swaxt trädde kung Thorborg ut med hela sitt hor och Kung Rolf talade till bonom sälunda: — Jag beder eder, herre, att I viljen lyssna till och gifva noga akt på de ord, vi nu ämna yttra till eder. I minnens väl bvilket ärende vi hade, då vi sist kommo till eder och burn I Jå smädaden och visaden 083 sidovördvad. Om vi nu icke få bättre svar än då, skola vi bränna upp denna stad och slä ihjal hvart gosstbarn, som finnes deri; eller också skola vi sjeve bhifva nedergjorde. — Klokare vore att du gåfve dig till getaerde i Westergörland, svarade kunvg Thorb rg, sn att du försöker tå någon makt öfver denna tad eller beröfva oss uvägot som är af varde. Far hem med dit folk och var glad öfver avt u slipper belskivnad härifrån Derefter skakade tan siv sköld, sägande sig cke vilja höra ett enda ord vidare at kovuug Rolf; och sammaluuda gjorde äfven alla hans wofmän. Nar kung Rolf såg att han icke kunde få samala langre med kung Thorburg, beralide ban iva män väpva sig och anfalla m:d manunarmod, e -giorde sä, men blefvo genast ullbaksdntue och förmådde ingentivg uväve JHuwu de äv