Dagens Nyheter – 5 juli 1866, sida 2

Då Rolf ansåg att det ej var vågon tid v! dare att förspilla, befallde han sina kämpar att omen sig äntra Asmuuds skepp. Der blef nu ett starkt faktande, och Asmund uppmuntrade sina män, uuder det att hun faktade sjelf som eu hjelte. Konung Rolf kom emot honom och många stupade å begge sidor, dock flere for Asmund. Nu vexlade höfdingarne hugg med hvarandra och gingo hvarandra ivpå litvet med all kraft, Rolf befallde att ingen skulle träda emellan dem. I denna tvekamp fick Asmund många sår, och när konung Rolf såg ait ban icke desto miudre fäktado med friwodigt hjerta, sade han: — Jag tycker det vara rådligt, att vi hvila 0383 något Inet? — I mäåu råda. svarade Asmund. — Måuga somrar hafver jag varit i härnad, yttrade konung Rolf, och änvnuu icke funnit nåson som vant din like i mandom. Efter nu ditt folk fått många sär och hugg, må du välja mellan dessa två vilkor som jag framstaller: ett är att du besätter ditt skepp med friskt manskap igen, om dig lyster längre kämpa; låtom då oss båda fresta hvarandra, tills den ene är död; det andra ar att vi göra f ed oss emellan, och will jag då bjuda dig fostbrödralag och knyta oss tillsammans genom ett fast vänskapsband. — Det sednare vill jag helst, sade Asmund, så vida ni lofvar att icke tala illa om mig och mitt folk för vårt uppföraude under denna strid. (Fortsa.)