Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 2

uttryckte någou belåtenhet, som öfver en beviljad önskan. Vid tillfället stod Bogren på 6 7 alnars afstånd från löjtnanten. Prem.-löjtn. Christierson såg sedemera ej Bogren förrän på aftonen. (Boosren anmärkte härvid, att om han ej särskildt anmält sig då, hade troligen ingenting märkts, och att det således ej kunde vara emot bättre vetande som han gått i laud, utan att det verkligen måste vara missförstånd) Prem.-löjtu. Christierson uppsal, att Bogrens ord, när löjtn. upplyste att B. ej fått permission, varit: Då har jag väl gått olofvandes, eller då har jag gått olofvandes,. Prem.löjtn. Christierson rapporterade saken mundtligen all cheten, men erholl at denne uppdrag att afsifva skritlig rapport. Prem.-löjtn. Christierson åberopar äfven attsek.löjtn. Werner samma afton hade sagt till honom, att Bogren kommit upp till löjtu. Werner och anvållit att få gå i land, bvarpa denne svarat: har -fverskepparen fått permission så gå, men dröj ej längre än till 10. Prem.-löjtn. Christierson anser stt om Bouren verkligen missförstått honom, hade B. ej behöft att hos vakthafvande officern, sek.-löjtn. Werner, .nhiila om perm:ssion, utan blott anmäla at han fått permission. Prem.-löjtn. Öhristierson väser äfven att vid det ombord ett par dagar derfter hållna förhöret, uppgaf Bogren att orden ssulle ;ydt sålunda: ja, Ofverskepparen får gå i and, en ordalydelse, som är mycket olika med den i dag af Buvgren uppgifna. Som ingenting vidare var i dag att inhemta, uppskjöts målet till en 18 juli, då chefen, samt prem.-löjtn. Werner, hvilken f. n. ej vistas å stationen, sanit ett par af Sogren åberopade vittnen bland besättningen, skola nkällas. ARKAD RTRGETYIYRNT STEGE TRA SAR