Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 2

ST er Re a RE år att bara, och derföre hafven j rest hewmifrön, emedan det synes eder vidrigt att våla hunger och mager kost. Det är ömkeliat att sädana män som j ären, skolen utstå så stora besvär och icke få behalla edert bull och eder valmåga. Säluuda var det väl betänkt af eder, att j sökten ecer dit, hvarest j kunnen vänta hjelp, heldre än att dö i uselbet. Jag vill äfven lägga mig all vinn om att skaffa eder den undsättuing, som j vänten af oss, och jag skall genast säga 1irent ut hvad vi kunva göra eder till godo. Vi vilja tillåta eder att en månad rida omkring i gäöstulvg uti vårt rike. Fan j slik hjelp afven af eu annan konung, är jag viss på att j kommen osvultua hem med edert sällskap. Men varer icke så fålänge, att j eftersträfven min dotter eller någon auvan till hustu; ty det blifver eder till spott och spe, eftersom j ären så af eder komne för fattigdoms och missväxts skull. Och när resan är förbi, fån j val råd, när i kommen hem, och behöfver ej bekymra eder om uöd för det närvarande. Kung koif lyssnade till hans tal, och när han tystnade, sade han: -— Herre, icke är det sannt att oss fattas mat i vårt land, icke heller behöfva vi taga allmosor af andra, Hade vi verkligen lidit nöd, så är det säkert att vi heldre hade sökt undsättning hos någou annan än hos eder. Och jag märker väl att allt hvad j yttrat, varit sagdt för att begabba oss med onyuiga speglosor. Det syntes tydligen att kuug Rolf var mycket vred, ehuru han icke talade många ord. Så skiljdes kungarne åt denna gången och gingo till sängs. Kuug Rolf ledsagades till ett loft,