Militiäöriskt öfversitteri. Från Helsingborg skritves den 39 juni: I lördags morgon samlades å Ljungby hed 7 stycken kronolänsmän, som dit hade åtföljt hvardera sin afdelnivg af ?:lra årets beväringsskyldige. Kännande sig i behof af förfriskning efter en ganska lång morgonfärd, inträdde de uti officerarnes matsalong med förfrågan hos restauratricen huruvida det vore tillåtet att de derstädes fingo intaga frukost. Frågan besvarades jakande såväl af henne, som af tvänne i matsalongen sittande löj nanter, hvilka, af länsmännuen tillfrågade, mycket artigt gåfvo den äskade tillåtelsen. För att dock ej upptaga plats i matsalongen i händelse några officerare under samma tid skulle vilja äta, erbjöds af restauratricen ett särskildt rum, hvilket med ännu större nöje af våra länsmän mottogs. Frukosten serverades och man stod just i begrepp att taga lilla supen, då detta lofvärda företag afbröts af major K., som hastigt öppnar dörren och barskt befaller de hungrande att packa sig ut. Man häpnade naturligtvis öfver herr majorens beteende, underrättade houom om de försigtighetsmått man tagit, för att få njuta ostörd matro, och bad slutligen att af gunst och nåde få stilla sina huugraude magars rättmätiga anspråk på den för deras räkning inreqvirerade maten. Förgäfves; majoren förblef obeveklig, intet hjelpte, och med sorgsna sidoblickar på frukostbordet och vredgade dito på busen i dörren, beredde sig sex af länsmännen att finna sig i den sorgliga nödvändigheten att hoppa åstad; den sjunde kunde deremot ej förmå sig att göra dem sällskap. Genast inkommenderade majoren 2:ne soldater, som skulle utkasta den trotsige, från hvilket beslut dock herr majoren afstod, då han på vissa tillstymmelser såg, att i så fall flera än två behöfts. Etter soldaternas aflägsnande förmåddes äfven den sjunde. af sina kamrater att frivilligt lemna det omtvistade fältet. — Hvad namn skall man gifva åt ett så